Malin! Så här ser den ut... Ganska dålig bild, men det var den enda jag hade på telefon & jag orkar inte släpa ut cykeln från förrådet bara för att fota :)

En mening jag ofta använder när jag planerar in saker. Som hundträning till exempel. Vi planerar dag, tid & plats och allt som oftast avslutar jag mitt mess med orden "då ses vi om inget oförutsett inträffar". Jag skriver det i bara farten & garderar mig ifall något skulle hända. Men det gör det ju inte..

Inte förrän idag.

Glad i hågen åt jag frukost & packade inför hundträning när telefonen börjar ringa. Elins nummer kommer upp i displayen, men när jag svarar är det inte Elin som ringer utan hennes lärare. Elin har ramlat, eller ramlat är väl inte riktigt rätt uttryckt. Hon har snarare blivit tappad i golvet. Bokstavligt talat. Upplyft & tappad i ett stengolv med bakhuvudet före..

Så istället för hundträning blev det hämtning i skolan & ett sjukhusbesök. Hon mår bra, har fått en lättare hjärnskakning men inget allvarligt. Phew, skönt!

Jag har alltid varit lyckligt lottad över att ha ett så friskt barn som Elin, hon är nästan aldrig sjuk, har aldrig varit. Enstaka förkylningar på fjorton år, det är allt. Men, det kommer alltid ett men, hon är en klant. En frisk sådan men ändå en klant. Jag vet inte hur många gånger den där ungen är ihoplappad? Det har varit allt ifrån stukningar och knän som skrapats så knäskålen blottlagts till utslagna tänder & spräckt bakhuvud. Och idag var det alltså dags igen... Så nu får vi hoppas att det dröjer åtminstone ett par år tills nästa gång.

...

Det verkar som att värmen är på ingång? Ingen är gladare än jag i så fall. Jag längtar ihjäl mig efter ordentlig sommar! Jag vill sola, bada, svulla goda frukter, äta glass, grilla, gå barfota i gräs, promenera med hunden ljumna kvällar och bara njuta.

Danne ska snart dra in till stan & hämta sin nya cykel & en cykelsits som jag har fyndat på blocket. Inte cykeln alltså, den är splojtans ny, men sitsen. Jag har tänkt länge att vi ska köpa ett fäste till så att vi enkelt kan växla den barnsits vi har mellan våra cyklar. Men nu hittade jag en stol med fäste i nyskick för bara 250 spänn! Då ska ni veta att stolen kostar nästan 1000 kr ny & bara fästet går loss på 299:- om man ska köpa det löst, så det är ett klipp. Dessutom är den lutningsbar, det är inte den jag har nu.

Jag har förresten hämtat min cykel också, det gjorde jag igår. Så vi premiärcyklade runt Hårstorp igår eftermiddag. Mysigt! Dessutom fick jag å t t a h u n d r a spänn för min gamla cykel, det trodde jag aldrig.. Så jag är helnöjd.

Nu måste jag fixa mat innan jag klappar ihop av hunger.

Svar till Mallan: Jag lovar att lägga upp en bild, annars kanske jag cyklar hem till dig senare så får du se den IRL ^^

Idag slog jag på stort & köpte en ny cykel. Eller jag har egentligen inte köpt den än, jag ska betala & hämta den imorgon, så jag har ju faktiskt inte alls köpt någon ny cykel. Ännu.

Jag ska byta in den gamla, eller i alla fall försöka. Den har ju några år på nacken, typ 15, men är i förvånansvärt bra skick för att alltid ha stått ute & inte blivit speciellt väl ompysslad. Men så är det väl när man köper kvalité. Crescent is the shit! Fast min nya blir en Monark. Spännande.

Jag hoppas jag kommer tycka lika mycket om den som jag gjort om "gröna faran". Jag älskar att cykla men det har blivit lite si och så med det på sista tiden. Min gamla cykel är för "rak" eller hur man ska säga? Styret är alltså nästan i nivå med sadeln vilket gör att jag sitter ganska framåtlutad, med tyngd på mina trasiga handleder. Aj, aj som fan. Nu blir det klassisk kärringmodell, rakryggad som en fura ska jag blåsa fram med vinden i håret & ickevärkande handleder. Det kommer bli kalas!

Och som alltid när jag ska göra lite dyrare inköp så mår jag dåligt. Varför blir det så? Varför kan jag inte bara shoppa loss när jag faktiskt behöver det? Nog för att jag inte har världens bästa inkomst när jag går på föräldrapenning men jag har faktiskt både sålt min bil & fått tillbaka på skatten. Dessutom har jag sparade pengar sen tidigare så jag sitter ju liksom inte i sjön. Jag ringde mamma & beklagade mig lite så nu känns det lite bättre, hon lyckades nästan övertyga mig om att det var helt okej att lägga x antal tusenlappar på sig själv utan att blinka.

Inatt är Danne ledig, han ska på utbildning imorgon. Så förhoppningsvis slipper jag nattningen ikväll.. Nog för att det är mysigt som tusan men det blir ju allt som oftast jag som nattar eftersom D ska iväg & jobba. Så ikväll ska jag nog unna mig en lååång dusch & sen blir det True blood, wiiiieeee som jag har längtat & väntat! & så får jag sova ihop med min sambo, det händer inte så värst ofta så det blir en extra bra måndagkväll det här.

Elias leker med min telefon, pratar med Siri. Urgulligt. "Dada dududu eh eh" & Sirir svarar lite pedagogiskt "Sorry Anna, I can't do that" :) Fast nu är det sovdags för lilleman. & jag ska hoppa in i den där duschen som jag har längtat efter...

Åh vad jag älskar dubbade skitprogram på CN...eller inte. Vilket jävla junk, tittar barn verkligen på sånt?

Fast det var inte det blogginlägget skulle handla om. Det skulle handla om tiden som gått, eller rättare sagt sprungit förbi i någon hastighet som inte går att mäta. Jag har inte bloggat på ett tag, det kanske är lika bra det? Jag har inte så mycket att skriva om. Det mesta i mitt liv går mer eller mindre på repris. Vakna, äta, träna hund, leka med barn, promenera, laga mat, tvätta, diska, jobba lite, sova och så vidare, om och om igen. Det känns tjatigt, men jag trivs.

Fast vissa viktiga saker har faktiskt hänt, som att Elias har fyllt år till exempel. Världens vackraste gosebebis har blivit ett år! För en vecka sedan hade vi kalas, på självaste födelsedagen. Det var kul men någonstans inom mig värker det lite, jag vill ju så klart att han ska växa upp, men måste det gå så förbenat fort?

Vi har så gott som gjort klart Elias rum, det är bara skrivbordet & den stora datorn som ska flytta ut därifrån. Så nu är vi på jakt efter ett mindre datorbord så vi kan få plats med åbäket i vårt sovrum. Inte nödvändigt enligt mig, för min del kan den lika gärna flytta ner i källaren eller säljas. Men vi är ju inte bara jag i den här familjen. Vi är ju jag, Danne & Diablo 3.

Klas Trasan KlatschoProsit, den lilla strumpätaren fyller också år snart. I augusti blir han ett år. Lilla valpskrället, som precis börjat lyfta lite tafatt på benet när han pinkar. Han ser dölöjlig ut och jag skrattar lite varje gång. Idag har vi varit i Borensberg & tränat med kennelmorsan & flattegänget. Så fruktansvärt roligt att jag skulle vilja bosätta mig där ögonabums, men det går ju inte. Klasse skötte sig exemplariskt, han är så jäkla duktig & jag känner mig nästan lite hög så nöjd är jag!

Förra helgen var vi på spårcup, den säger vi inte så mycket om. Bra initiativ & mycket lärorikt, men Klas insats är knappt värd att nämna. Det gick åt skogen, så vi blickar framåt, tar nya tag & hoppas att del två av spårcupen, nästa lördag, går bättre!

Och däremellan har jag som vanligt klämt in träning med Mallan, Susanne & Ida. Jag har lagt lite krut på lydnaden också & fick mitt kvitto idag på träningen, det gick sååå mycket bättre än sist. Kul!!

Ja, det är väl ungefär vad som händer i mitt liv. Ja, just ja, vi har fått förskoleplats också så Elias kommer att skolas in v. 32. Min lilla plutte.. Jag tror han kommer tycka det är roligt, han älskar ju öppna förskolan, alla leksaker & alla andra barn. Så förhoppningsvis går det bra. Fast jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tungt. Någon Annan ska ta hand om Mitt barn, ge mat, byta blöja, tvätta, trösta & krama..uschalingen! Med våra nuvarande scheman så hamnar vi på i snitt 18h/vecka, det känns ganska okej, även fast ett snitt är just ett snitt. Det blir ju mer tid vissa veckor, mindre andra.. Men förhoppningsvis kan det bli ännu lite mindre tid med mitt nya schema. Jag vill helst inte ha honom på förskola så många (eller långa) dagar, i alla fall inte de första åren.

Nu ska jag nog gå en promenad och fundera lite på vart sjutton sommaren tagit vägen? Och min mens...den också ja. Den är sen. Sen som fan. Så antingen har den hoppat över alternativt muppat ur eller så väntar jag en hemlig bebis. En bebis som är så hemlig att den inte syns på gravtest. Och nej, det är inte för tidigt att testa, det är det verkligen inte.

Förresten så måste man pricka ägglossning om bebisar ska bli till & mig veterligen har ingen lyckats bli gravid genom telefon ens under ägglossning. Jag vet inte ens varför jag tog ett test, för jag vet att jag inte kan vara med barn. Men jag ville väl ha någon slags förklaring till varför den inte kommer, kontrollfreak som jag är...det här får mig att psyka ur, men bara litegrann. Fast om jag lägger upp en bild på testerna (för jag har faktiskt tagit två, då förstår ni hur jäkla sen den är va??) på FL så kanske jag är på smällen i alla fall. För där är alla tester positiva, fetblanka stickor som var & varannan anar ett litet svagt streck på...tragiskt. Nä nu var jag nästan elak. Jag förstår att man hoppas, önskar & vill, jag förstår att ögonen kan spela en ett spratt när man inte önskar någonting högre än att bli gravid. Jag förstår att de som svarar i dessa bildtrådar vill ingjuta hopp i människor de tycker synd om, men man blir ju inte mer gravid för att folk lurar en. Man blir inte mer gravid för att man trixar med bilder, ser påhittade skuggor, bryter sönder testkassetter eller testar fyra gånger med fyra olika märken tio dagar innan BIM. Och jag får ju uppenbarligen inte mer mens för att jag testar trots att graviditet i mitt fall är en omöjlighet....

Och idag är ansiktet om möjligt ännu värre. Det kliar så jag blir tokig, är rött och har svullnat upp ännu mer. Jag ser ut som ett jävla miffo.. Fy fan!

Imorgon kommer hon hem. Min älskade flicka, som jag har saknat dig!

...

Imorse packade vi allt vi behövde & lite till, sen drog vi iväg till Borensberg för att möta upp Klasses uppfödare och ett gäng med andra flattar. Vi startade dagen med en fin skogsrunda och därefter tränade vi lydnad och apportering. Mycket givande och hur kul som helst!! Lydnadsträning i grupp är så nyttigt & det blir alldeles för lite sån träning för min del i vanliga fall. Klasse skötte sig exemplariskt, inte för att han kan så mycket än, men lite linförighet, sitta kvar, ligga kvar och inkallning blev det för vår del.

Apporteringen var dagens höjdpunkt. Det är så fruktansvärt roligt! Jag tycker så klart att allt som har med hundträning är roligt, men att lära sig nya saker & att använda sin hund till det den faktiskt är till för, det blir något alldeles extra kul. Jag fick drösvis med träningstips, förslag på övningar och en hel del frågetecken uträtade. Det var tre ganska intensiva timmar som gav mig hur mycket som helst! Jag känner mig supertaggad och vill träna, träna, träna.. Men Klas han ligger som ett slappt skinn i soffan, så han behöver nog vila :) Och det är ju det här med att bromsa lite, en hund kan faktiskt bli överstimulerad likväl som understimulerad. Inget av alternativen är bra. Det handlar om balans & det fina, svenska ordet "lagom".

Fikade gjorde vi ju också, såklart. Ingen hundträning utan fika, hur skulle det se ut liksom? Jag längtar som bara den tills nästa gång jag ska dit. Det kommer tyvärr dröja ett par veckor för nästa söndag jobbar jag & söndagen efter det ska vi ha kalas för världens finaste ettåring.

...

Solsken är toppen, men man ska ju smörja in sig... Jag blir sällan bränd men vill gärna smörja in mig ändå. Vi har hudcancer i släkten & jag har tagit bort flera stycken "misstänkta" leverfläckar och fått strikta order från hudläkaren att alltid smörja in mig. Men det är det här med min jobbiga ansiktshud. Den är så känslig & jag får allergiska reaktioner av allt möjligt, så jag är lite rädd för salvor & krämer. Hur som helst så smörjde jag mig med Elias solskyddskräm för barn. Tänkte att det borde ju vara milt..

Tji fick jag & ett kliande, rosigt, stickande ansikte.. Fy vad jag hatar det här! Nu har jag suttit och lusläst innehållsförteckningen & jämfört med innehållet i den kräm jag sist fick en reaktion av. Men inte blir jag klokare för det? Jag tänkte att jag kanske skulle kunna hitta någon/några ingredienser som är lika så att jag kan akta mig för dom i fortsättningen. Men tydligen så kan ju vissa ingredienser ha fyrtioelva olika namn, så inte är det lätt inte. Någon som har något tips på solskyddsmedel för extremt känslig hud?

Det sjuka är att det inte alltid varit så här. Fram till för ungefär tre år sen så kunde jag kleta på vad skit som helst, jag reagerade aldrig på något. Nu törs jag knappt smörja in ansiktet överhuvudtaget för jag får bara den ena reaktionen efter den andra. Skumt.. & jobbigt!

Nu är det nog dags för lillplutt att hoppa i trynlådan, han står här bredvid, gnällig & trött.

Så just därför har jag gjort lite somrigt på balkongen. Städat & grejat. Skrubbat av det sunkiga balkongräcket & planterat blommor. Jag har målat om balkongmöblerna i en ytterst ljusgrönbeige färg som ser ut som mjukglass med en touch av päron & kola. Äh det är svårt att beskriva, men jag älskar den. Dessutom går den så sjukt bra ihop med mina gräddigt rosa & lila krukor.

Så nu kan sommaren komma. Fort, fort, fort! Och stanna länge. För min del får sommaren gärna vara så lång att jag hinner tröttna. Jag vet inte om jag någonsin upplevt det? Det har i alla fall hänt ett flertal gånger när det gäller vintern. Fast jag skulle absolut inte vilja ha sommar jämt. Jag älskar våra årstider.

Våren för att allt spirande liv får en att känna sig alldeles bubbligt lycklig, pigg & glad. Jag kommer liksom ur någon slags halvdvala som vintermörkret försatt mig i. Sommaren för att allt känns så lätt när solen skiner, när dagarna är långa & nätterna ljusa. För att ljumna sommarregn bara är skönt & för att nyklippt gräs luktar så gott. Hösten för att hela skogen sprakar av färg, för att luften är hög & kall & frisk. För att den första frosten kommer och låter så där härligt knastrig när man kliver på en gräsmatta. För att man får börja tända ljus & mysa under murriga filtar. Vintern för att gnistrande snö är så vackert att det tar andan ur en. För att jag blir som ett barn på nytt när jag åker pulka, skidor och bygger snögubbar. För att varm choklad aldrig smakar så gott som utomhus en kall vinterdag.

LilleKlas var med oss ute & målade. Honom duschade jag igår, idag har han målarfärg på ryggen och barnmat i ansiktet. Men han luktar inte träskpadda i alla fall, allid något :)

Ja, Elias var ju självklart också med men han ägnade största delen av måleritiden till att sova. Nu sover han igen efter en extremt lång & utdragen nattning. Jag har sjungit så det känns som hela strupen torkat ihop. Han var lika jobbig igår när han skulle sova. Totalvägrar och ska bara ställa sig, sätta sig eller rumla omkring i sängen. Dessutom vaknade han tio i fyra imorse & var totalt otröstlig. Jag vet inte hur länge han höll på men närmre två timmar var det. Jag hoppas han sover bättre inatt. Jag läste någonstans på internet om barns utveckling runt året. Det stod någonting i stil med att när man precis tror att man fått ordning på nätterna & barnet börjat sova bra så börjar skiten om. Ännu värre. Jisses..

Men vi tar oss nog igenom det med. Sömnbristen spelar mindre roll egentligen, jag tycker bara det är så fruktansvärt jobbigt när han är så ledsen och det inte spelar någon roll vad man gör. Jag kan inte alls minnas det här från när Elin var liten. Så antingen var hon en ovanlig unge som aldrig krånglade med nåt (ungefär så minns jag det) eller så har jag helt enkelt glömt bort allt det jobbiga?

Regnar det ute? Det ser faktiskt så ut när jag tittar ut genom fönstret från mitt hörn i soffan. Men det kan också vara så att jag har smutsiga glasögon..