Disigt, grått och tråkigt. Tittar ut genom fönstret och blir lite deppig. Jag längtar efter våren.. Och vintern. Vintern som aldrig kom, snön som aldrig föll och kylan som aldrig isade andedräkten. Det är mitten av januari och jag vet att det inte är för sent för vinter, men längtan efter den har mattats av och ersatts med en sugande längtan efter vår.

Jag vill ha vårsol, blå himmel och fågelkvitter. Jag vill se snödroppar tränga upp ur jorden. Jag vill se trädens små knoppar. Jag vill ha en försmak av sommaren. Jag vet att det kommer, men just nu känns det långt borta. Gråa dagar skyndar aldrig på, som Lars sjunger. Det träffar mitt i prick.

Imorgon är det äntligen fredag. Fredagar är ofta bra dagar, dels för att Danne oftast kommer hem tidigare alternativt är helt ledig, dels för att det oftare händer roliga saker på just fredagar. Det är ju helg! Och imorgon är det en alldeles speciell fredag. Imorgon ska jag vara Anna, vuxna, egna Anna. Inte småbarnsmamma, inte tonårsmamma. Jag ska skratta, prata, äta gott, dansa, leka, slappna av. Kvalitetstid med andra tjejer som precis som jag lägger vardagen åt sidan och släpper loss. Tack gode gud för 30-årskalas!

...får jag väl säga. Jag har länge velat fram och tillbaka om jag ska starta en blogg, men bestämde mig för att göra det. Man kan säga att jag och bloggen kommer ha en prövoperiod, känna lite på varandra om vi passar ihop, om mina tankar kan omvandlas till ord på det sätt jag tänkt?

Här kommer jag dela med mig till er om mitt liv, mina barn och mina tankar. Men mest av allt kommer jag ventilera för min egen skull. Det är skönt att skriva ner vad man tänker och tycker, få ur sig saker som kanske gnager eller tynger en. Eller bara glädjesprudla ur sig ord för att man är så jäkla lycklig! Om någon sen läser eller inte, det är ganska oväsentligt för mig. En ganska vardaglig, förmodligen tråkig blogg kan man nog kalla det... Ungefär som jag!