Älskade du.

Klasse provar uppletande

Myser i skogen

Lagar lite käk

Jag & Elias

Elias & Amanda sover tillsammans :)

Nu är vi hemkomna. Hela dagen har varit härlig, bra väder, trevligt folk & träningssugna hundar. Önskar lite att jag haft fler bilder på Klas, men jag glömde först bort att be någon ta kort när vi jobbade i skogen. Gick iallafall två spår och körde uppletande. Han är duktig men lite förvirrad, fast vad kan man förvänta sig? Han kommer nog haja grejen snart. Första spåret gick riktigt bra, lugnt & metodiskt tog han sig till slutet utan att egentligen avbryta för något flams alls. I det andra spåret stördes vi först av mumsig hjortbajs & sen av ett annat ekipage som gick förbi på väg till sitt spår. Klasse är ju lite misstänksam ibland & undrade lite vad dom gjorde i skogen? Så ja, lite mer störningsträning är ju på sin plats :)

Japp det ser lovande ut. Jag hoppas vädret håller i sig, hela dagen helst. Vi ska till skogen och träffa hundgänget. I love it!

Men egentligen skriver jag bara för att skryta lite... Elias har blivit så fruktansvärt duktig på att sova sen jag slutade amma. Jag fick nog av struliga nätter så för tre veckor sen gjorde vi så att Danne tog honom & jag sov "borta" två nätter. Med borta menar jag på orientaliskt spahotell, vilade upp mig med massage, drinkar, murriga oljor, magdans & fotbad...

...eller så menar jag i Elins rum, nästan vägg i vägg med Elias & Danne... Gissa själva vilket alternativ som är sant?

Hursomhelst gick det så bra. Han var lite ledsen några gånger under nätterna men inte alls så som jag trott det skulle bli. Första tiden efter att vi slutat amma så vaknade han nästan lika ofta ändå, men de senaste kanske 7 nätterna (jag har inte räknat) så har han somnat mellan 20-21, vaknat en gång runt 01-02 & bökat omkring ungefär 10 min, sen somnat om och vaknat för dagen mellan 06-07. Rena rama himmelriket! Jag hoppas det fortsätter så här, helst att han slutar vakna den där enstaka gången, men å andra sidan kan jag leva med det, för vad som helst är bättre än hur det var förut. Han är så duktig min lilla plutt!!

Han sover fortfarande i min säng, jag har inte provat att lägga honom i hans egen men det kanske är dags det också? Jag tycker faktiskt det är mysigt med små varma bebisfötter intryckta i magen...och så är jag lite bekväm, för när han vaknar på natten så vill han gärna kramas lite och ligger han redan bredvid mig så slipper jag ju resa mig. Fast det blir ju trångt...jaja, den dagen när han slutar sova i vår säng kommer förr eller senare, det är jag ganska säker på :)

& jag fyller ju faktiskt år snart...om ett halvår ungefär. Men för tidiga presenter ser inte jag som någon nackdel. Inte alls faktiskt. *blink blink*

  Hurtta träningsväst (bild stulen från haromi.se)

...det finns ju hur mycket som helst som skulle vilja flytta in i Elias garderob. Jag skulle helt ärligt kunna bränna varenda öre jag har på ett kick. Och sedan ägna dagarna åt att mixa & matcha. Det är lite som hundattiraljer.. Jag menar, hur många koppel & halsband behöver man? Egentligen? Det kan räcka med en uppsättning, ett helt hundliv, om man satsar på kvalité.

Men hur många behöver man inte? En del behöver man ju för att man behöver dom, en del behöver man för att de är så snygga så man dör, en del behöver man för att hunden passar så sjukt bra i dom & en del behöver man väl för att man ska kunna mixa & matcha med alla barnkläder man råkat köpa på sig? ;).

.

.

.

.

Har ni förresten tänkt på att svarta hundar klär i nästan allt?

Nu är det helg! Då är hela familjen ledig & vi kan umgås utan att vara så trötta så vi (mest Danne) nästan klappar ihop stående :)

Idag har jag jobbat & efter jobbet hade jag stämt möte med Malin & Gio i skogen, så det blev bara hem en snabb sväng för att svira om till hundkläder & hämta hunden då, såklart. Ida & Åsa hängde också med. Sen ut på en snabb vända, två korta spår & sen hem igen. Klasse var duktig, han är lite smått förvirrad och förstår nog inte riktigt vad som förväntas av honom. Men efter ha lullat runt lite, hoppat på mig och slitit upp några tuvor med mossa så var han iallafall framme vid slutapporten. Det andra spåret var ännu kortare, jag hade mest lagt det som reserv ifall det första gick käpprätt åt fanders. Jag bestämde mig för att låta honom prova det också och då kändes det lite som att poletten iallafall trillat ner en aning. Jag hade vinklat, eller vinklat är väl lite att ta i, men spåret svängde i en vid böj och först fortsatte han rakt fram några steg men sen stannade han upp, slog en lov och vindade in spåret igen :) Sista sträckan fram till slutet låg han till och med på lite, inte mycket men man kände lite drag i snöret iallafall :)

Fining-Klas!

Sommar.

Hela jag längtar, drömmer, fantiserar, planerar.

Jag längtar efter ljumma sommarregn, grillkvällar, badande hundar, långpromenader, solsken, ljusa nätter, badande barn, kalla öl i någon park, kubbspel, varma bilar, insekter, gräsklipp, glass som smälter, bara ben & grönska överallt...

Våren är på gång, trots den lilla snö som föll idag. Dagarna tuffar på och hur långt bort det än känns så är våren nära nu. Så nära.

Jag har sagt det förut så det kan bli en aning tjatigt, men dagarna går så fort! Jag tycker det känns som att jag nyss gick upp... Men så är det väl när man har roligt? Och det har ju jag, nästan hela tiden.

Förmiddagen spenderades utomhus med sällskap av Ida. Vi promenerade en kortis eftersom min valpskrutt inte ska gå så förskräckligt långt. Lite träning hann vi med också, kontakt, ingångar, lite inkallning (som han är skitduktig på) och lite fritt följ (som i Klasses värld innebär skutta som en tok någonstans på sidan ;)). Jag håller även på att klicka in honom, började lite smått utan klicker men jag vet inte jag? Vissa saker känns bara så mycket enklare med hjälp av den lilla plastgrunkan :)

Sen lunchade vi på gårdagens rester. Det är smart att laga mat i formar typ gratäng, paj o.s.v för det blir alltid mer än nödvändigt kvar. Och är man lat ibland, som jag, så kan man helt enkelt strunta i matlagning och ägna sig åt roligare saker t.ex hundträning. Finurligt!

På eftermiddagen fick jag besök av Laila och det var ju trevligt. Men det hade nästan varit ännu bättre om jag hade haft lite gofika i något skåp.. Vi kom in på att prata om promenader och avstånd. Det är ju lite så att folk i allmänhet har ganska dålig koll. Man hör en del säga att de promenerat den och den sträckan och det är så och så långt. Och nej, det är det ju oftast inte alls. Vi människor verkar ha en benägenhet att tro att vi gått längre än vad vi i själva verket gjort. Visste ni t.ex att det bara är lite drygt 3km från mig till mitt jobb? Alltså från centrum till Viberga? Inte för att jag jobbar på Viberga, men i närheten (många tror att det är myyycket längre). Det tar ungefär 10-12 minuter att gå en kilometer i normal promenadtakt, så där så man blir lite varm men fortfarande kan prata utan problem. Det betyder alltså att man inte går en mil på en timme som en del tycks tro...

Idag eller rättare sagt ikväll kom brorsan på besök. Han har vabbat i två dagar och höll på att krevera, kraken. Gnälliga, sjuka ungar är ju ingen höjdare, även om man såklart älskar dom.

Elias sover, Klasse sover & vi vuxna borde kanske också gå och sova? Jag ska på möte imorgon med jobbet, sen babysim. Förhoppningsvis hinner jag med ett kort spår också före lunch. Vad eftermiddagen bjuder på återstår att se men det lutar nog åt att åka & hälsa på Elias farmor?

  Tänk att han varit så liten.. Lilla, fina gostroll. Jag kan inte låta bli att bli lite sugen på en till, men så får min kropp någon slags förlossningsflashback. & helt plötsligt känns det där bebissuget ganska långt borta.. Fast man vet ju aldrig ;)