Ja, det var som jag misstänkte, fler tänder på g.

Inte konstigt att lilleman varit så tjorvig med att äta & allmänt gnällig. Jag har ju sett länge att framtänderna i överkäken är på gång, det har liksom varit lite bulligt i tandköttet. Men nu har det svullnat upp ordentligt & ser riktigt ömt ut, stackarn..

Jag skulle tro att dom tittar fram vilken dag som helst. Förhoppningsvis sover han lite bättre igen, när de kommit igenom tandköttet, man kan ju hoppas iallafall. Han sov ju riktigt, riktigt dåligt i den vevan när de i underkäken kom, sen blev det bättre.

Fast nu i skrivande stund ligger han som en liten korv & småsnarkar, gulleplutt!  

God Natt!

Vi slappar lite i soffan. Skönt & mysigt att ta det lite lugnt en stund.

Snart ska vi åka till stan och kolla bilbarnstol. Det börjar bli dags att fundera lite på vad vi ska ha.

Inte för att Elias egentligen vuxit ur babyskyddet men dels är det aptungt att gå & släpa på honom i det, och dels så är ju en riktig bilbarnstol säkrare. Under förutsättning att barnet kan sitta ordentligt och uppfyller viktkravet.

Det gör han nog? Vi ska till BVC på torsdag så får vi se vad han väger då...

Vi behöver handla lite mat också. Inte mycket för frysarna är ganska fulla, men mjölk, pålägg och frukt.

Sånt där som går åt hela tiden och som det inte verkar spela någon roll hur ofta man handlar för det behövs alltid mer.

Imorgon är det en vecka kvar tills jag börjar jobba lite smått.

Fast jag har ju redan varit inne lite när det krisat, men nu går jag tillbaka på deltid.

På ett sätt är det skönt, framförallt ekonomiskt. Men på ett sätt kan jag inte låta bli

att undra om jag kommer orka? När jag aldrig får sova...

& snart är det Elinvecka igen! Himla bra!

För det blir både tomt, tråkigt och väldigt tyst utan henne.

När hon är här känns det ibland som att jag tjatar ihjäl mig...

Om läxor, om städning, tvätt, om att sänka volymen, om att gå & lägga sig, om att äta ordentligt, om att inte gapskrattande skype:a med kompisar sent på nätterna...

Sen blir det måndag och i lägenheten hägrar en obehaglig tystnad. Jag saknar henne.

Hennes skratt. Och hennes suckar. Hur hon ockuperar badrummet och mikrar mat kl tio på kvällarna.

Jag saknar röran som blir när de stövlar in flera stycken och det blir kaos, panik & hundlycka i hallen.

Jag kan till och med sakna tjafset och tjatet och den välbekanta meningen: "Uuuuut härifråååån nuu. Nu, nu, nuuuuu sa jag!".

Ibland önskar jag att hon var jämt, men så inser jag hur egoistiskt det är. Och då blir jag tacksam istället.

Tacksam över att jag har tur. Tur att det fungerar så bra med varannan vecka.

Tur att vi tycker ungefär likadant, tur att vi bor nära & hon faktiskt får gå som hon vill.

Tur att hon trivs på båda ställena, med alla inblandade. Det är halvsyskon här & där, plastföräldrar och släkter som inte är släkt.

& det fungerar. Inte alltid helt smärtfritt, och vägen dit har stundvis varit både lång och krokig, men det fungerar.

Alla jobbar för att det ska bli så bra det kan och jag tror banne mig vi lyckas ganska bra!

Det behöver inte alltid vara ett misslyckande när två människor går skilda vägar.

Det är ju ingen idé att hylla kärnfamiljen om hela kärnhuset är ruttet och fyllt med maskar som krälar runt och gör hål därinne...

Som vanligt grubblar jag alldeles för mycket. Det börjar bli dags för oss att bestämma vart Elias ska gå på förskola. Hur vet man vad som är rätt?

Vad ska man gå på?

Avstånd från hemmet, från jobbet?

Blandade barngrupper eller uppdelat i småbarnsgrupp resp. äldre barngrupp?

En förskola har uppdelat men inte bara efter ålder, utan även mognad & behov. Det låter ju smart.

Vissa har "specialiserat" verksamheten och nischat sig åt något håll. Är det bra?

Och i så fall, ska man välja en förskola som tror på att fri lek utvecklar barnen eller en annan som tycker det är viktigt att väva in matematik tidigt?

Öppettider?

Jag skulle gärna ha Elias på Ur&Skur.

Det passar min lite frilufsiga, älskar-vara-ute-familj.

Men med våra varierande arbetstider så passar det inte med en förskola som stänger 17:00. När jag jobbar eftermiddag måste Danne hämta & det finns risk för att han inte hinner innan förskolan stängt. Kul!

Jag tror det hänger mycket på personalen hur en förskola är.

Tar de sig tid (är intresserade alt. inte går på knä av personalbrist) att se varje barn, och göra det bästa av situationer som kan uppstå (t.ex kaos som det lätt blir med 20 ungar i olika åldrar), så kan det nog bli jättebra.

Jag vill ha engagerade pedagoger som tycker det är roligt att arbeta med barn.

Hur väljer man på bästa sätt?

Gör besök? Självklart!

Men man måste ju komma ihåg att ställa alla viktiga frågor...

Jag får helt enkelt göra en meterlång lista och sen ge mig ut på studiebesök :)

...

Igår var Åsa med bihang hos mig.

Bihanget bestod av en charmig herre i sina bästa år, med hårig bringa & ganska dålig andedräkt..

Tyvärr är han dålig i höften, så dålig att han ska opereras i februari, så nu håller vi alla tummar & tassar vi har för att allt går bra.

Han är bara 7 år men är man en tung & stor rottiskille så blir ju lederna ofta lite halvtaskiga alldeles för tidigt tyvärr :(

Vi lagade biff stroganoff och det är ganska kul faktiskt att se portionsskillnaden mellan mig och en gbp-människa. Jag äter inte jättestora portioner men jämfört med såå yttepyttelite som Åsa äter så ser det ju gigantiskt mycket ut!

Nu ser det ut som solen tittar fram lite. Härligt!! Det får nog bli en promenix...

Wohoo! Inatt har Elias varit världens duktigaste kille.

Han somnade runt 20:00 igår, vaknade till 22:20 men somnade om fort och sov ända till 02:20. Då ammade vi lite och sen sov han fram tills klockan var nästan fem. En amning inatt, jag tror knappt det är sant! Nu hoppas jag ju så klart att nätterna ska se ut så här i fortsättningen men jag inser ju att det kanske är lite väl optimistiskt. Hur som helst är jag glad. Tänk vad lite sömn kan göra för humöret.

Han sitter här bredvid mig i soffan och vevar hejvilt med sina små armar samtidigt som han gör pruttljud så saliven sprutar och skrattar så där härligt som bara barn kan göra. Gulleunge!!

Elias somnade inte. Inte när jag hade tänkt. Efter mycket om och men somnade han ungefär 90 min senare än vanligt. Sov en timme och vaknade igen. Sen dess har han sovit oroligt och vaknat till ungefär var tionde minut. Kul! Eller inte.. Jag känner på mig att det kommer bli en jobbig natt.

Jag är så kluven. De här nätterna tar kål på mig och ibland, när jag är som tröttast, svär jag att det är slut på nattamning nu. Och kanske skulle det vara det bästa? Jag tror det här snuttandet på nätterna (helst sova med bröstet i munnen) är en av orsakerna till att han sover så dåligt. Det är ju tutten han letar efter när han vaknar, och det är det enda som duger som tröst nattetid. Kanske skulle han sova bättre om jag slutade amma? Inte i början så klart, men efterhand. När vanan att amma i sömnen är bruten? Äh, jag vet inte? Och just nu kanske är sämsta tänkbara tid att sluta, med separationsfas och diverse jobbiga utvecklingssprång?

Och om man ska sluta? Hur gör man det bäst? Sover påklädd och vaggar, kramar, tröstar på annat sätt? Låter Danne ta honom ett par nätter, stoppa proppar i öronen och sova i ett annat rum? Vilket är värst för Elias? För jobbigt för honom kommer det ju bli såklart. Jag vill ju finnas där och trösta, men det kanske blir dubbelt jobbigt att vara så nära mig, känna lukten och bli nekad? Jag har ingen aning... Varför har man inte alla svar när man skulle behöva det?

Ett annat alternativ är ju att "vänta ut honom". Han kanske slutar självmant? Jag tror egentligen inte det är något som passar mig. Och jag tror att Elias gärna skulle vilja vara en långammare. Det har jag ingen lust med alls. Det hade kanske varit en annan sak om han ammat någon enstaka gång på natten eller tidig morgon, men våra nätter har mer eller mindre sett ut så här sen han föddes. Jag har inte sovit mer än 2,5h i sträck på 8 månader och jag vet ärligt talat inte hur länge till jag fixar det här?

Det är klart att han haft någon enstaka bra natt ibland och varje gång har det väckt hoppet hos mig att det kanske kommer ordna till sig. Men icke... Och BVC? Tjaaa, först var det som så att det skulle ordna till sig bara han blev lite äldre, sen ändrade de sig till när han börjar äta gröt, sen blev det när han börjar äta mer fast föda på dagarna och nu sist fick jag rådet att sluta amma. För då, då kommer allt bli så bra, så bra.

Yeah!

Envisa gullunge! Du börjar bli stor, men är så klart fortfarande liten. Snart 8 månader och det händer saker varje dag. Du tränar på dina nya ljud, snurrar runt på golvet för fullt och försöker krypa. Du sitter själv och du klappar dina små händer. Du kan hålla din mugg och dricka själv. Du ler så jag smälter, du kramas, pussas och bits. Nyss var du ett litet knyte och jag hinner inte med. Finaste, finaste älskling!

Min stora flicka. För snart fjorton år sen kom du. Med de vackraste, bruna ögon man kan tänka sig. Tiden har gått så fort och jag beundrar den du har blivit. En stark individ. Du tjurar, smäller i dörrar och himlar med ögonen åt mig, på äkta tonårsvis. Men så skymtar det fram ibland. Det där leendet som jag älskar. Den där mysiga, smarta tjejen som är klok och rolig. Det var länge sen du satt i mitt knä, länge sen du höll min hand på promenader, länge sen du ens var med på promenad. Du är allt annat än liten nu. På väg att bli vuxen! Jag förstår inte hur det är möjligt? Vart tog tiden vägen? Underbara unge!

Jag älskar er så att det gör ont i mig!

...inte mycket, min lilleman. Sista tiden har kantats av ständiga uppvaknanden nattetid. Utvecklingsfas? Jag tror det är början på den berömda separationsfasen. Elias vaknar om och om igen, är ledsen och vill amma ibland så ofta som flera gånger i timmen. Jag är ett vrak med ständig huvudvärk. Stackars mig & stackars barn!

Det kanske inte är så smart att tacka ja till galej, när man kan räkna ut med bakdelen att man inte kommer få sova natten innan. Men jag vill ju... Jag kommer troligtvis sitta där ikväll med grusiga ögon & en enorm längtan efter min säng. Förmodligen kommer jag vara fulast på festen, snart åtta månaders sömnbrist sätter sina spår. Låter jag bitter? Ja, jag kanske är det. Och det finns säkert de som har det värre, men det struntar jag i. För det är jobbigt! Jag behöver klaga lite, tycka lite synd om mig själv.

Imorgon ska Danne på fest & sova borta. Vilket innebär att min chans till sovmorgon på söndag är lika med noll. Jag missunnar inte honom festen, men jag är ganska bortskämd med att få sova lite extra på helgmornar, så det är klart att det känns lite tungt. Fy, vilket negativt inlägg det här blir känner jag. Blä!

Nu ska jag släppa det här! Idag ska bli en bra dag och kvällen ska bli rolig. Sådeså!

Elias sitter på golvet och plockar med sina klossar. Han är världens vackraste bebis! Och tur är väl det, för honom ;)