Först vill jag tacka er som kommenterar, det är lika kul varje gång jag fått en ny kommentar & om jag inte svarar så beror det på att jag inte anser att det finns något svar eller att kommentaren inte innehöll någon fråga. Det handlar alltså inte om nonchalans.. (eller som i vissa fall att bloggaren bytt adress & jag får fan inte iväg kommentarerna..??!)

Jag fick en kommentar om Elin, en fråga om varför jag nästan inte skriver någonting om henne. Att det vore roligt att läsa om hennes liv, vad hon gör och hur hon är. Inte bara random grejer som att hon t.ex har duschat. Om hon har förnedrats nåt speciellt??!! Jag hoppas innerligt att det ska stå förändrats..

Jag har i ett tidigare inlägg förklarat precis varför jag är sparsam med inlägg om henne. Hon är snart fjorton år & i en ganska känslig ålder. Det finns massor med saker jag skulle vilja skriva, jag skulle vilja berätta om vår vardag tillsammans, ibland när vi bråkat/tjafsat skulle jag vilja vräka ur mig saker, ibland skulle jag vilja skryta om henne. Hon är min dotter, det finaste jag har, jag älskar henne och respekterar henne.

Just därför väljer jag att inte skriva speciellt mycket om henne. Hon har vänner som vet att jag bloggar, som läser sporadiskt & det finns säkert saker i vårt liv som hon inte vill att de ska ta del av via min blogg, om ens alls. Hennes pappa vet troligtvis att jag bloggar, jag tror aldrig han skulle läsa men om han skulle göra det finns det säkert saker hon inte vill att han ska veta, speciellt inte via min blogg. Problemet är jag inte vet vart gränsen går för henne? Jag vet inte vad som skulle göra henne ledsen eller upprörd, jag vet att det är okej att jag nämner henne när vi hittat på saker eller när det gäller vardagliga saker som att hon ockuperat duschen eller att hon spelar sönder låtar på alldeles för hög volym. Just därför är det bara de vardagliga, tråkiga sakerna som jag delar med mig av när det rör henne. Så kommer det förbli.

Och angående Elias, det faller sig ju ganska naturligt att jag skriver mer om honom eftersom han är en liten plutt som jag spenderar största delen av min tid med. Han är liten och försvarslös, kanske borde jag inte skriva om honom överhuvudtaget heller? Men det handlar oftast om småsaker som roliga ljud han gör, att han lärt sig något nytt osv. Jag har svårt att tro att det skulle såra honom/skada honom på något sätt. När jag skriver om hans eviga sömnproblem försöker jag vrida det så att det handlar om mig. Det är mina känslor, min upplevelse, och har ingenting som helst med att göra hur han är som person eller vad jag tycker om honom.

Det här är min blogg, inläggen handlar om mig. Mina tankar, mina känslor, mina upplevelser. Men det är bara en ytterst liten del av mitt liv, ett fåtal av mina tankar och känslor. Jag är en alldeles för inbunden person för att kunna dela med mig öppet om allt. Mina barn är självklart en stor del av mitt liv men det betyder inte att jag kommer skriva ohämmat om dem.

Det har varit lite si och så med bloggandet ett tag, jag tänker inte komma med några ursäkter. Känner jag inte för det så låter jag bli, så enkelt är det.

Idag är det fredagen den trettonde, inget speciellt med det förutom att Danne kommer hem! Jag har gräsänkat klart för den här gången och är numera sambo igen. Åtminstone i nio dagar. Nio långa dagar, som förmodligen bara kommer svischa förbi. Men jag ska försöka njuta & ta vara på tiden, värdesätta den. Det är enkelt & det är faktiskt en av de saker som jag tycker om med att ha en sambo som jobbar borta, det är så lätt att uppskatta tiden man har tillsammans.

I onsdags åkte vi på kryssning, jag, Ida, Elin & hennes kompis Bella. Det var kul och det gick alldeles för fort, vi hade strålande väder & kunde sitta på soldäck & dricka drinkar. Elias hängde med farmorn & allt hade gått jättebra så nu har min lämnabortångest släppt lite. Varför är jag en sån tönt när det kommer till att ha barnvakt? Jag vet ju att det är normalt att man lämnar bort sina barn ibland & ändå tycker jag att det är..ja, jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag kan inte sätta ord på känslan. Fast det är samma med min hund..jag tycker det är skitjobbigt rent ut sagt. Men nu trotsade jag alla dessa känslor, lämnade bort båda & släppte loss på Östersjön. Så här i efterhand känns det bra, det gick ingen nöd på någon av dem (för varför skulle det göra det liksom??) & jag kunde faktiskt slappna av på riktigt & jag tror till och med att det var ganska många timmar där på båten när jag inte ens tänkte på dem..

Klas hämtade jag idag, han har haft det kanonbra & busat runt med sin syster Selma & morbror Melvin. Dessutom har Gunilla varit på honom med saxen så nu är han kanonfin!! Och trött. :)

Efter trippen till uppfödaren kom Laila hit på fika & lite prat. Det var trevligt & tiden gick hur fort som helst så nu ligger jag efter med matlagningen. Jag borde sätta fart, för jag är hungrig & Danne borde komma hem när som helst. Då får jag middagssällskap, trevligt!

Igår städade jag, det var välbehövligt & jäkligt skönt när det var klart. Skåpsluckor, dörrar, lister, köksfläkten, mikron & ja så klart alla golv, och alla ytor. Sen tvättade jag & bäddade rent i sängarna. Och sen åkte jag ut till Dannes morsa och käkade grillat. Perfekt att slippa laga mat :) Jag hade precis tagit fram en lök som jag skulle sätta kniven i när jag fick ett mess om att det bjöds på grillat i Lämmetorp. Löken åken in i kylen igen, snabbt som tusan.

Nu ska jag packa ihop lite grejer, svänga förbi Viberga en snabbis & sen ut i skogen med hundar & vänner. Kronans droghandel säljer ett myggmedel som är godkänt att använda på små barn, alltså barn under tre år. Så jag ska dit & införskaffa det.

Jag känner mig effektiv, klockan nio påbörjade jag dagens mat. Löken åkte fram igen & jag har gjort köttfärssås. Himla smart, då slipper jag ju laga mat sen när jag kommer från skogen. Bara att värma och jag får tid till massa annat roligt istället för att stå framför spisen.

Jag har även hunnit ringa både försäkringskassan, hyresvärden och Norsholm här på morgonen. Så alla dagens måsten är redan avklarade. Nu blir det hundträning, jag tror minsann det står apportering på menyn idag. Jag får ju liksom passa på när min bästa hjälpreda Ida är med.

Ja nu är jag ensam igen. Fast ensam är jag ju inte, jag har Elias & Klas. Men utan vuxet sällskap. Fast det stämmer inte riktigt det heller, för mina vänner är rätt duktiga på att hålla mig sällskap. Och Mallanbrallan är ju gräsänka precis som jag, det är skönt, inte att hon är ensam alltså men att man känner någon som är i samma situation som jag själv. Någon som faktiskt förstår vad jag pratar om. Någon som förstår att ibland klagar man fast egentligen är det inte så illa, jag tycker inte det är speciellt jobbigt. Det är vissa småsaker som blir lite omständigare & jobbigare när man är själv och ibland behövs det lite mer planering. Då är det faktiskt mer synd om Danne & Jonas som är ifrån sina barn (& sina fantastiska sambos :)) tycker jag.

Igår hade vi en trevlig kväll med hundarna, barnen, promenad & lekparkshäng. Och i lördags var vi ute i grustaget & tränade med hundarna. Blir det dåligt väder någon dag så funderar vi på att dra en liten shoppingrunda i stan & blir det fint så hoppas jag i alla fall på att komma iväg till någon bra sjö för lite strandhäng & kanske årets första dopp?

Jag har bokat en kryssning också, det blir jag, Ida, Elin & Elins kompis Bella som åker. Elias ska sova hos sin farmor, och jag ska väl erkänna att det känns lite jobbigt. Inte att han ska vara där utan att jag ska åka bort ifrån honom. Jag hade tänkt ta med honom, men fick erbjudande om barnvakt & tänkte att jag måste ju faktiskt träna lite på att åka bort utan barn. Utan småbarn rättare sagt, för storbarnet är ju med. Det ska bli skönt, tror jag. Jag hoppas att jag kommer kunna slappna av lite & ta vara på tiden som "småbarnsledig". Och faktum är ju att Elin får lite egentid med mig, utan att behöva stå tillbaka för att lillebror behöver det & det & det. Det blir nog najs! Jag ska bara se till att inte bli sjösjuk också...

Klastrasan ska åka til kennelmorsan & sova där. Jag kommer sakna honom också, men jag vet ju att han kommer ha det bra. Jag ska vara borta lite drygt ett dygn men Klasse kommer få vara där lite längre, för jag lämnar honom dag före avfärd och hämtar dag efter hemkomst, det blir skitstressigt annars..

Jag har nyss varit ute & gått en förmiddagssväng. Vädret är så konstigt, mulet, kallt, soligt & varmt om vartannat. Men det var skönt & Elias somnade. Fast jag skulle ha tagit några andra skor, mina tygskor med noll dämpning är inte det skönaste att vara ute & gå några längre svängar i. Nu måste det nog vara dags för frukost, jag har varit uppe sen sju & inte ätit nåt än. Inte så bra..

Det sägs så. Just nu är jag så glad att Danne har bytt arbetsgivare, annars hade det kunnat vara han som var en av de brännskadade på Billerud. Han har flertalet gånget gjort just det här underhållsarbetet på Billerud & jag blir spyfärdig när jag tänker på det.

Tyvärr gör det ändå ont, två gamla kolleger till honom är drabbade & det är inga direkt muntra miner här hemma. Jag lider med honom, för jag ser att han är uppskakad. Ibland inser man hur skört livet är, tragiskt bara att det ska behöva inträffa så pass allvarliga saker för att man ska inse hur viktiga vissa människor är i ens liv, på riktigt riktigt. Mina tankar går till de drabbade och allra mest till X som redan varit med om så oerhört mycket skit på sistone. Hur kan det få vara så orättvist?

Om ni såg "drömmen om ett barn" när det gick på tv så kanske ni minns Emilie och Anders, paret som ska adoptera från Sydafrika? Jag har följt deras blogg till och från, även om den numera är nerlagd. Tänk att det finns så fruktansvärt elaka människor som går in för att såra så djupt det bara går. Jag vet inte vad som skrivits till dom, och jag vet inte om jag vill veta? Kommentarer som bränt, sårat, gnagt och stulit lusten att blogga, kommentarer som gjort att de valt att inte dela med sig om deras hopp, drömmar, längtan och väntan om ett eget barn. Ruttna människor är vad ni är!

Hur som helst så hade det dykt upp ett nytt inlägg i torsdags. Klockan 16:30 hade de fått det magiska telefonsamtalet som de väntat på i flera år! Jag blir gråtfärdig av lycka för deras skull. Äntligen!

Jag sitter här och väntar på att Malin ska komma hem & vilja umgås med mig :) Jag har nyss ätit mat & innan det var jag & handlade. Svängde förbi Solo på väg hem från affären & jag tror Gud är på min sida, för det var rea :) Jag skulle egentligen dit för att köpa ett par brallor åt Elias, han har ett par som han fick när han fyllde. Jag älskar dom, så fina & mjuka, så jag skulle köpa ett par till i annan färg. Tyvärr fanns de inte i hans storlek, men vad gör det när jag kunde köpa ett par jeans, en t-shirt & en långärmad tröja för ynka 298:-

Jag har rensat Elias garderob & flyttat upp kläder ur "växa i"-lådan, så nu är den praktiskt taget tom.. Jisses vad han växer. Och nu måste jag ju nästan in till stan någon dag & shoppa lite nya "växa i"-kläder, stackars mig ;)

Igår agerade jag frisör ockSå & klippte håret på Elias. Det blev ganska skapligt, men han sitter ju inte direkt blickstilla, så lite ojämnt är det om man nu ska vara petig. Som tur är är det ju bara hår, så det växer ju ut. Hur som helst så är han fortfarande världens finaste!!

Idag åker Elin till sin pappa, men än så länge dunkar musiken från hennes rum. Fast åker, det gör hon inte för hon går. Vi bor mindre än fem minuter från varandra så det är ju lätt att knalla emellan.

Jag skulle vilja dra ihop ett gäng tjejer & åka på kryssning eller göra någonting annat kul, en helg i någon större stad skulle ju också funka. Prata, skratta, dricka lite drinkar, shoppa & bara umgås. Avslappnat och enkelt. Och så vill jag göra något med Elin. Jag vill ju självklart göra saker med Elias & Danne också, men Elin är ju så pass stor att aktiviteter som passar Elias kanske inte är det hon allra helst vill göra. Och lite qualitytime med finaste dottern i världen är ju aldrig någonsin fel.

Idag är Klas lite billig, han rantar omkring, skäller uppfordrande på mig och hämtar grejer till förbannelse.. Han är uttråkad, med all rätt, men det är störigt. Vi har inte gjort något sen i onsdags, jag jobbade ju hela helgen så det fanns helt enkelt inte tid. Och jag kan inte påstå att jag är så där extremt supertaggad att ge mig ut & träna i det här vädret. Fast något får vi nog ta och hitta på, lite lydnad kanske? Eller någon form av inomhusaktivering som problemlösning, konster eller avlämningar. Jaja, vi hittar nog på nåt, det brukar vi ju göra :)

Jag undrar om hela sommaren ska regna bort? Troligtvis inte även om det känns så just nu när regnet öser ner utanför..