Det här är en fredagkväll jag ska minnas länge. Elias somnade strax efter 19 & har, peppar peppar, inte vaknat till en enda gång. Hunden är nöjd & alldeles slappmjuk i kroppen efter dagens träning. Vi har egen tid. Vuxentid.

Jag har fetat upp mig med chips & dip, vi har sett senaste Suits och nu tittar vi tydligen på film. Eller rättare sagt, Danne tittar på film. "Battleship"? Nae va? Jag tror jag slösurfar en stund istället. Det är lyx att sitta med bärbara i knät utan att någon smäller igen locket, trycker på hundra tangenter & lyckas vända hela bilden upp och ner alternativt rycker ur sladden & stoppar den i mun. Oftast hinner jag inte ens sätta mig tillrätta med datorn innan jag suckande ger upp & ställer bort den någonstans ovanför midjehöjd. Men nu så..

Elias har sovit förvånansvärt bra de senaste nätterna. Jag törs inte tro på att det kommer bli varaktigt, men hoppas kan man ju alltid göra. Han har visserligen vaknat minst en gång för att krypa över i vår säng och lägga sig så nära mig det bara går men det gör faktiskt ingenting så länge han somnar om utan större problem. Jag tycker vi har haft nog av nätter där han vaknar stup i kvarten och är otröstlig eller inte kan sova om han inte får ligga som en liten groda på mig.

Häromnatten bökade han runt som en tok i hela sängen och när det äntligen blev stilla i sängen så kändes någonting konstigt. Det tog en liten stund innan jag, halvt om halvt medvetslös, insåg att det var tomt bredvid mig. Gissa vart jag hittade den lilla korven?

I hundbädden, sovandes på hunden! Älskade, snällaste, underbaraste hund! Inte ett ljud, inte en suck. Men lilleman fick faktiskt inte ligga kvar. Jag tycker en sovande hund ska få vara ifred & är ganska hård med det, när jag är vaken vill säga.

I helgen är det flatmästerskapen, jag skulle vilja åka & kolla men jag vet ärligt talat inte om jag hinner. Imorgon är sista dagen jag har med min sambo innan han flyger tillbaka till Norge på söndag. Vi hade tänkt ägna morgondagen åt viktiga saker vi borde gjort tidigare i veckan samt marknad. Men på söndag kanske? Jag ska skjutsa D till tåget på söndag morgon, kanske borde jag packa för en heldagsutflykt innan vi åker & dra direkt till Yxnerum när jag släppt av honom?

Nu ska jag gå och hämta tvätten för man kan ju inte bara slappa & njuta en fredagkväll, man måste väl göra någonting nödvändigt också :)

Nu är den här, dagen jag aldrig riktigt trodde skulle komma..inskolningsdagen. Det har känts så långt fram, som att det är en evighet kvar & helt plötsligt står vi här. Det känns konstigt och ganska jobbigt, men jag får helt enkelt bita ihop. Jag ska ju börja jobba snart & utan förskola så funkar det ju inte alls. Jag hoppas att det kommer gå bra, att han gillar det, det skulle göra allting så mycket enklare. & skulle det vara så att allt blir katastrof så får jag väl helt enkelt lämna in om ytterligare föräldraledighet & vara fattig ett tag till.

Inatt sov Elias nästan hela natten. Ett kort uppvak runt 02 & sen inget mer. Men inte fick jag sova för det, nej nej. Hunden har haft skitmaraton & väckt mig en gång i timmen ungefär. Precis när jag somnat om var det dags igen, stackars krake. Men  vi hurrar i alla fall för att lilleman sov så pass bra!

Danne har en ledig period nu men flyger till Bergen på söndag & kommer vara borta lite längre den här gången. Vi måste försöka passa in så att de lediga dagarna hamnar rätt. Jag ska åka till Göteborg med jobbet i september och vill helst att Danne är hemma så jag slipper ha barn- & hundvakt.

Dagarna rullar på & det börjar dofta höst ute. Jag tycker det är mysigt & kan inte låta bli att längta lite tills alla träd skiftar färg och luften blir kallare. Vi har nyss varit ute och gått en blöt promenad. Klas är fortfarande dålig så jag får nog bege mig iväg och köpa Canicur så vi får stopp på det. Jag skulle vilja träna idag men hunden är rätt trött. Tro fan det, man vet ju själv hur man känner sig när man är magsjuk. Energin flödar ju inte över direkt.

Vi hade tänkt åka en snabbis till IKEA idag, men jag vet inte om jag törs lämna Klasse hemma. Det blir ju ändå några timmar, även om man är effektiv och inte slögluttar i onödan. Tänk om han blir bajsnödig under tiden vi är borta. Nej vi får nog vackert vara hemma. Kanske får bli en filmeftermiddag om vi hittar något bra att se? Vi såg "Hungergames" häromdagen, jag tyckte den var riktigt bra faktiskt. Inte på långa, långa vägar som boken men det är ju sällan en film blir lika bra. Men helt klart sevärd och spännande så nu längtar jag tills de andra delarna kommer på film också.

Jag skulle vilja se "Simon & ekarna" också, men jag vet inte om jag törs? För boken är så grymt bra, helt fantastisk! Jag tror inte att det går att göra den rättvisa i en film så jag blir säkert väldigt besviken.

Det hinner bara hända så tisslas & tasslas det. Mobiltelefoner går varma, facebook uppdateras & som gamar runt ett as flockas alla nyfikna. Bilder sprids och snabbast att skrika ut namnet vinner. Ni får mig att må illa!

Det är så fruktansvärt tragiskt när en ung människa berövas livet. Det får en att stanna upp, dra efter andan. För det händer faktiskt, det händer vem som helst. Och kvar står alla anhöriga. En mamma och en pappa som upplever varje förälders värsta mardröm, syskon som blivit en för lite, sambon som tvingas möta tystnaden & tomheten i sitt eget hem, vänner som aldrig kommer sluta sakna. Tårar som aldrig tar slut. Ett liv som inte gick att rädda. En människa som aldrig kommer tillbaka.

Aldrig någonsin.

Från djupet av mitt hjärta beklagar jag det fruktansvärda som hänt. Jag hoppas att ni finner styrka & tröst i varandra så att ni orkar ta er igenom det här.

Jag hade sett fram emot en ganska tidig kväll men se det blev inget med det eftersom Klashjärtat smakade lite på en padda på kvällskissen..

Paddförgiftning, inga trevliga saker. Och inte blir det bättre av att googla och läsa om allt läskigt som kan hända och hur lång tid det kan ta innan det släpper. Över ett dygn i värsta fall, små pupiller, extrem salivering, påverkan på andning, slemhinnor och magtarmkanalen, vinglighet, dåsighet...huvaligen!

Men peppar, peppar..det gick bra (törs knappt skriva det), visserligen dreglade han kopiöst en stund. Skummade ur munnen i ungefär tio minuter & såg väldigt olycklig ut. Jag sköljde munnen på honom och drog ett varv med tandborsten. Sen huxflux så lugnade dreglandet ner sig och han snodde en hårborste som han började leka med. Åter till det normala med andra ord.

Några små pupiller eller andra konstigheter syntes aldrig till & nu ligger vi nerbäddade i sängen.

Hoppas på att komma i väg påhundträning i Borensberg imorgon och att natten blir lugn. Gonatt!

Evighetsnattning. Klängig liten apunge som bara vill ligga nära, nära, nära. Förvisso är det gosigt men jag är trött. Jag vill ha lite tid för mig själv i soffan.

Jag vill sitta i lugn och ro med OS-invigningen på tv och slötitta.

& bara för att jag skriver så här så smyger sig det dåliga samvetet på. Sitter som en liten demon på ena axeln och väser att jag är en dålig människa. Att jag borde ha mer tålamod, sucka mindre och le mer när jag för hundrafemtioelfte gången gör ett försök att lägga ner honom i sin säng.

Det gnager i mig, att jag inte orkar finnas till. Inte just nu. Jag har ägnat halva natten åt att trösta, krama, killa, sjunga och låta en liten människa sova på mig. Nu behöver jag andas, ladda om ifall den här natten blir likadan.

Han sover nu, lugnt och stilla, sen en stund tillbaka. Min fina pojke. Den vackraste som finns. Jag älskar dig så att jag går sönder.

...med konstant huvudvärk! Jätteskönt, eller inte. Kanske är det vädret, kanske någonting annat. Jag har ingen aning. Tabletter hjälper inte inte ett dugg och det börjar bli ganska tröttsamt..

Det går som ett spjut från bakhuvudet och rakt igenom hela huvudet på sidan, ut mot vänster öga. Jag får nästan för mig att om jag skulle peta ut ögat och gräva lite med en sked bakom så skulle det bli bra, det känns så, men jag är ju inte dummare än att jag fattar att det skulle det ju inte alls.

Jag tror det är nåt skit som sitter i nacken så det smartaste vore nog att gå till en naprapat eller massör eller nåt i den stilen. Jag hoppas hela tiden att det ska släppa av sig självt, men jag undrar ja?

...men eftersom min bättre hälft tagit med sig bärbara datorn till Norge så får det bli så. Orka gå till stationära datorn och sitta där, som min fjortonåring skulle ha uttryckt sig..

Jag tvättar och slappar i soffan om vartannat. Tvättberget är nästan borta, fast det kan nog inte kallas berg eftersom det bara var en knappt full tvättkorg. Hur som helst är det skönt att ha det gjort.

Det blev skogen idag. Hund(& barn)aktivering under några timmar. Klas fick köra lite sök, några markeringar och några "nejdummies"-övningar. Sen badade han i kärr och efter det tränade vi på att sitta uppbunden ett par meter från fikaplatsen...inte hans starka sida. Men utan träning lär det ju knappast bli bättre. Jag hade planerat att träna lite linjetag också men Trasan (kärt barn..) blev ganska trött efter det andra så jag avstod.

Elias struttade omkring som en liten moss-&pinnsamlande prins, klättrade, ramlade och hade det allmänt bra. Supernöjd liten skogsmulle. Och jag lyckades få Pandis (Elias kompis) att somna i min famn när Mallan var iväg och gick spår! Det kanske verkar fjöntigt, men det hör verkligen inte till vanligheterna att den lilla damen somnar någon annanstans än hos sin mamma, så jag känner mig rätt duktig!!

Imorgon har vi planerat att dra på marknad på förmiddagen och sen vankas det hundträning framåt kvällen. Elias ska till sin farmor för om det är lika mycket mygg i skogen imorgon kväll som det var i onsdags så känns det allt annat än schysst att släpa med sig honom ut.. Farmor ville gärna ha en liten nattgäst så han blir faktiskt kvar där till torsdag. Det känns helt okej, även om det samtidigt är lite jobbigt. Men jag måste ju träna på att inte vara en sån mespropp..

Fast är det verkligen mesigt att vilja vara med sina barn? Att inte ha barnvakt speciellt ofta? Jag tycker egentligen inte det.. Däremot är jag väldigt glad att Dannes mamma bryr sig så mycket och vill vara med Elias. Jag vill verkligen att han ska få det jag har, bra relation till sina far-och morföräldrar. Jag älskade att vara hos mormor och farmor när jag var liten, älskade att sova där och har mängder med lyckliga barndomsminnen tack vare dom. Det är anledningen till att jag har barnvakt när det egentligen inte är dödsnödvändigt.

Ibland önskar jag att mina egna föräldrar var annorlunda. Pappa försöker så gott han kan, men lämna mina barn till någon med alkoholproblem är inte aktuellt. Han får gärna umgås med dom, nykter och i mitt sällskap men jag skulle aldrig, över min döda kropp, lämna dom ensamma där... Mamma är ett kapitel för sig, hon är inte speciellt intresserad, har aldrig varit och kommer troligtvis aldrig bli. Det gör ont ibland, men jag har liksom förlikat mig med det faktum att mina barns mormor aldrig kommer vilja vara/bli så viktig i deras liv som min mormor har varit (& fortfarande är) för mig.

Det har inte varit en dålig natt, inte på något sätt. Ändå är jag så trött. Jag är så trött att jag inte ens ser ordentligt, ett tag trodde jag att jag glömt ta på mig glasögonen men icke.

Dessutom hade jag hoppats på sol idag, men det är bara grått och trist ute. Vi får väl se om jag hittar någon inspiration till att göra nåt idag, hunden verkar lite uttråkad och Elias gnäller sig blå för att han inte får min telefon...suck. Det börjar bra med andra ord.

Jag vill till Ullared! Vi skulle ha åkt ner till Halmstad i helgen och firat Nicklas som fyller 30, och självklart svängt förbi gekås någon av dagarna. Men i och med att Danne fick jobbet han hade sökt blev han inte ledig, typiskt! Nu vet jag inte om jag ska åka själv med vänner eller vänta några veckor och åka med D, om jag ska ta bil eller buss och om jag ska åka bara över dagen eller hyra stuga och sova över?
Vilka oerhörda problem jag har..

Idag är det hatmåndag igen, storbarnet drar till sin pappa. Men, den här måndagen är ändå lite bättre än övriga hatmåndagar. För den här veckan får jag några bonusdagar med henne. Hon kommer tillbaka hit redan på fredag eftersom hon inte vill följa med sin pappa till Rättvik.

Nu ger jag upp! Nu har jagat hunden som snor allt han kommer över, leksaker, soffkuddarna, filten och försökt roa barnet samtidigt som jag försöker blogga.. Det borde ha tagit max fem minuter att skriva det här inlägget, men jag har snart hållit på i 40 minuter. Underbara stökmorgon!