Världens sämsta helg är över. Elias har varit sjuk och vi har spenderat största delen av fredag-lördag på barn avdelning 15. Vi vet fortfarande inte vad det var. Alla prover är inte klara och förhoppningsvis är det bara en jäkligt elak magsjuka.

Han mår mycket bättre nu, febern har sjunkit och visserligen är han fortfarande dålig i magen, men nu är han pigg och glad igen. Nu hoppas jag att jag aldrig behöver sätta min fot därinne igen och jag kan inte låta bli att tänka på alla familjer som mer eller mindre bor där. Fruktansvärt. Även om jag måste tillägga att de läkare och sköterskor vi var i kontakt med var helt underbara. Jag vill krama dom allihop!

...

Igår var vi bjudna på mat hos min mamma. Jag velade en del och tänkte att vi kanske borde stanna hemma men det slutade med att vi åkte dit. Brorsan med familj var också där och min älskade lilla mormor. Jag saknar henne. Hon har blivit så gammal och ser så skör ut. Hon hör dåligt och hänger inte med som förr. I år fyller hon 90 & jag vet att hon är fräsch för sin ålder men varje gång jag ser henne slår det mig med full kraft, hon har blivit så gammal. Det gör ont & jag tycker det är jobbigt att se henne.

Hon har varit min bästa vän, den som dragit upp mig alla gånger ur vilken sörja jag än hamnat i. Hon har gett mig kloka råd, alltid funnits där & alltid lyssnat. Hon har varit mer mamma för mig än min egen mamma och fyllt det tomrum som mamma aldrig lyckats göra. Jag kan inte tänka mig livet utan mormor & det ger mig kvävningskänslor att veta att hon kommer försvinna. Hur förbereder man sig?

...

Vi stannade inte så länge för jag skulle vidare till jobbet. Nu har jag ju börjat komma tillbaka lite smått, det är ganska skönt. Hur det än är så blir det en liten paus från föräldralediglivet, blöjbyten, pureér och plingande leksaker. Jag älskar att spendera tid med Elias och egentligen vill jag inte vara ifrån honom en enda sekund. Men samtidigt vet jag att det är lättare att vara en bra förälder om man får pausa & tanka energi någon annanstans ibland.

Och nu är det pappavecka för Elin igen. Det är konstigt det där, att veckorna hon är här går så fort! Det känns som en evighet när jag väntar på att det ska bli min vecka & när den veckan äntligen kommer så tar den slut illa kvickt.

På tal om någonting helt annat...

Jag hittade en valp (nej, inget jag ska ha) på blocket. I annonsen stod det att nu var de tyvärr tvungna att göra sig av med sin 16 veckors blandisvalp på grund av ändrade familjeförhållanden. Vad är det för jävla idioter? Vad kan ha hänt på åtta ynka veckor som gör att de inte kan ha hunden kvar? Separation? I så fall, borde de inte ha känt på sig lite att förhållandet knakade i fogarna? Och varför tar man inte med sånt i beräkningen när man skaffar hund? Som lever i kanske 10-15 år.

Jag blir så trött på folk som skaffar djur utan att tänka efter, trött på idioter som leker uppfödare och avlar hejvilt med grannens söta hanhund, som nio gånger av tio tillhör en annan ras. Jag blir så trött på folk som väljer  hund efter utseende och inte har en jävla aning om vilka egenskaper som finns i rasen de valt. Jag blir så förbannad på folk som tycker de har en problemhund & så visar det sig att hundkraken varken får motion eller mental stimulans. Varför förstår man inte att "kasta pinnar" INTE är att låta hunden jobba? Alla hundar behöver få använda huvudet, mer eller mindre, men folk verkar tro att en skogspromenad eller lite halvhjärtad lydnadsträning räcker. Vad är det för fel på er?

Och nej, ibland orkar man inte, ibland finns inte tiden. Men att ha en hund (bruksras eller annan arbetande) i flera år och aldrig ha gjort någonting som verkligen tröttar ut hunden mentalt? Det är djurplågeri.

Tyvärr spelar det ju ingen roll vad jag tycker och tänker eller att jag spyr galla över dessa människor på bloggen. Deras okunskap och brist på förståelse kommer aldrig hindra dom från att skaffa hund efter hund efter hund...

Idioter!

Då har jag lyckats göra mig osams med tonåringen i huset. Trevligt avslut på den här dagen!

Precis vad jag behövde...

Snälla, skjut mig!

Det är bättre nu. Så nu sitter jag här och nästan skäms över mitt förra inlägg. Det hade kunnat vara så mycket värre...

Elias är frisk, välskapt och världens finaste. Det finns dom som inte sover, för att deras barn kämpar mot cancer. Det finns dom som inte sover, för att deras barn svävar mellan liv & död. Det finns dom som inte sover, för att deras barn har fötts med funktionshinder eller sjukdomar som ingen hade kunnat ana. Det finns dom som inte sover för att deras liv slagits i spillror, för att de inte har mat på bordet eller ett hem att sova i.

Jag vet att jag har rätt att känna som jag gör ibland. Man kan inte jämföra med någon annan, det finns alltid dom som har det värre. Och jag är glad för det mesta, men ibland blir det för mycket. Jag är bara människa, om än ganska stark, och jag måste få ur mig det jobbiga ibland. Jag sparar ändå alldeles för mycket tankar & känslor inombords och skulle jag aldrig lätta på trycket så skulle jag förmodligen explodera. Eller hamna på någon låst avdelning någonstans.

...

Idag var vi på BVC. Elias väger snart 9 kg och är 69 cm lång, en lagom tjock bebis :) Ytterligare en sak att vara glad och tacksam över.

Solen skiner ute, men det var ändå svinkallt när jag promenerade till BVC. Elias har typ vuxit ur sin vinteroverall. Den är i princip oanvänd för det har inte varit så kallt så vi har kört med den fodrade fleeceoverallen. Nu undrar jag lite om kylan kommit för att stanna? För i så fall måste jag nog köpa en annan overall. Vintern kan ju inte bli så lång eftersom det redan är februari men ungen måste ju ha ordentliga kläder om det ska fortsätta vara kallt.

Det är ganska långt till sommaren, men jag har redan bestämt vilka veckor jag ska ha semester. Jag kommer fortsätta vara föräldraledig på deltid fram till semestern, sen blir det en veckas inskolning på förskola och därefter kör karusellen igång. Jag hoppas det blir bra. Det känns som att det börjar bli dags att fundera på vad vi ska hitta på i sommar...

Helst ska det ju vara något som passar hela familjen, men med en 1-åring och en 14-åring så kan det bli lite kruxigt. Liseberg eller Skara passar ju alla åldrar så något sånt får det nog bli. Sen skulle jag vilja åka en sväng till Halmstad & bara sola, bada och träffa Dannes syrra. Äh det blir nog bra vad vi än hittar på :)

Lite semester måste vi spara på också till vintern som kommer för nu har det varit alldeles för lite skidåkning på ett tag. Då är Elias lite större och projektet "åka till fjällen" känns inte lika bökigt längre. Och så skulle jag vilja vara ledig i höst, för då vill jag fjällvandra... Fast det får nog vänta, för man kan ju inte vara ledig hur mycket som helst & även om Elin gillar fjällvandring nästan lika mycket som jag så tror jag hon väljer skidåkningen.

Dessutom har jag lite lösa planer på en resa tillsammans med Elin. Sol, bad och kvalitetstid med världens bästa tjej för mig & pappa/bebismys med lillfis för Danne. Varför vill man alltid göra så mycket mer än vad tiden (&semesterdagarna) räcker till? Äh, vi får nog ihop det på något vis. Är man optimist så är man!

Som vanligt har natten varit usel. Jag är helt urlakad och vet ärligt talat inte hur jag ska orka?

Jag vill bara sova.

Det är ingen överraskning att det är jobbigt med små barn, men det här tar fan priset. Elias är så pass stor nu att man tycker ju åtminstone han skulle kunna sova ett par, tre timmar sträck. Men icke.

Han vaknar hela tiden och jag hinner aldrig somna om mellan gångerna. Jag försöker hålla masken på dagarna men inombords brakar jag sönder. Jag känner mig tjutfärdig mest hela tiden och ingenting är roligt längre. Jag ler och skrattar, har en ganska positiv syn på det hela och ibland tror jag inte att jag förstår själv hur jobbigt jag tycker att det är. Jag har mer eller mindre accepterat läget, men egentligen skulle jag vilja lägga mig på golvet som ett barn, skrika, sparka och slå. Få ur mig all frustration och släppa loss alla känslor.

Men som alltid biter jag ihop. Jag tappar inte masken, jag fortsätter le och svarar "jo tack det är bra" på frågan hur det är? Och alla tankar fortsätter att snurra, de liksom kletar fast på insidan av skallbenet och hela huvudet känns geggigt av allt grubbel.

Det här inlägget blir allt annat än positivt, men jag behöver spy ur mig. Jag måste sätta ord på det där som får tårarna att bränna innanför ögonlocken hela tiden. Jag vill gråta, så där riktigt mycket så hela ansiktet skrynklas ihop och man blir skitful. Gråta så där så att snoret håller på att kväva en, så hela kroppen skakar. Det skulle vara skönt, men jag är inte typen som gråter, jag vet inte hur man gör? Mina tårar sitter fast någonstans inuti och jag kan inte befria dom. Hur jag än försöker så kommer det inga. Så har det alltid varit.

Det här suger. Det är skitjobbigt. Men om en stund känns det säkert bättre...

Vissa dränker sina sorger i sprit. Igår dränkte jag mina i fluffiga plättar med lönnsirap. Sockerboost deluxe! Energin räckte till att vara uppe med en ledsen Elias i över en timme inatt & ändå vakna någorlunda utvilad. Huvudvärken är inte så påtaglig & det kommer bli en bra dag idag.

Malin & Amanda kommer hit en sväng, det ska bli kul att se lillskruttan, ja och Malin också såklart. Det var inte igår om man säger så! Det är lustigt det där, hur sällan man ses trots gångavstånd. Jag längtar till sommaren. Då ska jag träffa vänner oftare, promenera mer och köra gräsmattehäng med bebisar i någon park. Sweet!

Onsdag idag. Onsdagar brukar betyda att jag slipper laga mat, åtminstone varannan vecka. Det är Elins matlagardag, hon är fenomenal & fixar den ena goda rätten efter den andra. Men idag får jag vackert stå vid spisen. Idag ska Elin träffa Melker. Det är viktigt sånt där, man måste vårda kärleken & ta sig tid att umgås... Så nu sitter jag här med noll inspiration & försöker fundera ut vad jag ska laga?

Jag tror inte på ödet. Inte så ofta iallafall. Men...

Igår tog jag en dusch, inte för att det är något speciellt med det förutom att jag sällan duschar på kvällarna, och det var ju bra! Visserligen hade jag ganska dåligt tryck i den & fick med nöd & näppe ur schampot. Men det var ingenting mot hur trycket är idag...

Det är så extremt dåligt så det går inte ens att få över vattnet i duschslangen... Det händer ingenting när man trycker på den där knappen som gör att vattnet kommer i duschen istället för kranen. Strålen i kranen är det mesigaste jag sett tror jag.

Jag har även skymtat vaktmästaren i källaren, så jag antar att det är något som är fel? Tänk om jag skippat duschen igår kväll...

Ödet eller inte? Jag är iallafall ren :)

Vilken skitdag!

Elias har ont i munnen. Han vill inte äta och ingenting är bra.

Så här gnälligt vet jag inte om det någonsin har varit & jag överdriver inte.

Vi har sovit dåligt & jag har huvudvärk.

Jag är helt slut och känner bara för att låsa in mig någonstans där det är mörkt, tyst & ensamt.

Danne kom precis hem så nu ska jag dö en stund på soffan & inte bry mig ett skit om nåt!

Sådeså.

Japp, skönt & härligt, man kan till och med känna hur det värmer lite, lite. Det var kallt imorse och nu är det så mycket skönare ute. Vi har gått en promenad & Elias är så gullig när han sitter i vagnen och tjoar och skrattar om vartannat.

Gick förbi sminkaffären och köpte hårfärg åt storbarnet så nu ska vi nog få ordning på den där dassiga färgen. Jag passade på att köpa en parfym till mig själv också, en liten en & inte alls dyr så dåligt samvete tänker jag inte ha, trots att jag nästan är fattig som en kyrkråtta.

Jag klantade till det med försäkringskassan den här månaden så när föräldrapenningen kom fick jag panik & dog en liten stund. Sen tog jag mig samman och intalade mig att pengar är inte allt här i världen. Sen blev jag förbannad på henne jag pratat med i telefon som lurat i mig att det var så enkelt, så enkelt att ändra själv via internet när jag jobbat. Det var bara ljug! Visserligen var det enkelt att ändra, men jag hade liksom inte tagit med i beräkningen att de behöver en månad på sig att behandla ärendet. Så nu fick jag bara utbetalt dagarna fram tills jag började ändra. Det blev inte oxfilé till middag på utbetalningsdagen om man säger så...

Min promenad innehöll även ett besök på mataffären & där träffade jag Susanne. Som alltid så försökte vi hinna med att prata om allt vi borde prata om, på ungefär fem minuter. Vi rabblar ur oss någon slags snabb sammanfattning om livet, hundarna och allt däremellan. Det var skönt, jag fick ur mig en del jobbigt. Lite terapi så där vid grönsakerna. Sen gick vi vidare åt varsitt håll med löftet om att ses snart, så gör vi alltid. Och jag får dåligt samvete för att det inte sker. För jag vill ju. Jag vill ses mycket oftare, träna hundarna ihop & grilla korv mycket oftare. Hursomhelst gjorde den där korta pratstunden min dag! Så himla skönt att prata med någon som förstår, någon som jag kan säga precis hur det ligger till, till. Klumpen i magen blev lite mindre, några stenar föll från axlarna och ångesten lättade en aning. Tack så mycket!

Wow! Det är kallt ute idag! Och inne... Våra ytterfönster är nya, men vad hjälper det? Det drar halv orkan och blir svinkallt inne så fort graderna kryper lite neråt utomhus.

Jag vill inte ha mer vinter nu, jag är trött på det.

Jag vill ha mer ljus, mer sol, mer värme, mer långpromenader och mindre kläder på mig.

Snart går vi in i februari & det kommer bara svischa till så är det sommar, 1-årskalas, semester, inskolning... Det går så fort & jag undrar lite vart veckorna tar vägen?

På torsdag ska vi till BVC. Det är två månader sen sist och det ska bli kul att se vad Elias väger nu. Nu börjar det ju plana ut lite, både vikt- och längdmässigt, och det har troligtvis inte hänt så där jättemycket.

Februari. Kort månad och diverse aktiviteter inplanerat :) Jag ska på bio med Frida och (förhoppningsvis) Ida och tjejkväll hos Tess.

Jag ska även gå på föreläsning med Tommy Svensson, känd från "matakuten" och författare till boken "handbok för den kräsne konsumenten". En föreläsning som bland annat handlar om vad vi stoppar i oss, tveksamma tillsatser, E-nummer och hur vi kan påverka våra liv & vår miljö genom vår konsumtion. Förhoppningsvis jätteintressant. Jag har lyckats ragga med mig Laila & Ida på den så jag slipper gå själv :)

Nehepp, om man skulle pallra sig ut en sväng i kylan. Jag fick ett desperat sms från Elin igår angående hennes hår, så jag måste fixa hårfärg. Jag borde boka klipptid också, både till henne & mig... Men först frukost!