Äckelfästingarna.

Tog en på Klas igår så nu har jag frontlinat honom. Jag har varit ganska kluven vad gäller fästingmedel nu när man har småbarn. Jag brukar alltid använda Scalibor fästinghalsband & det har alltid fungerat kanon. Men det sitter ju på hela tiden och har man små barn som kladdar på hunden så känns det lite otäckt, det är ju ganska giftigt. Visserligen är frontline inte nyttigt heller men när man läser om det så står det att man inte ska kladda på hunden första dygnen, och sen ska det vara lugnt.

Det finns ju diverse huskurer & örtiga produkter som ska vara helt giftfria, men tyvärr har jag den erfarenheten att de inte fungerar speciellt bra. Alternativet att känna igenom hunden & plocka för hand dagligen går fetbort. Jag har sett alldeles för många hundar med kroniska sjukdomar överförda från fästingbett.

Imorgon ska jag på dop. Lilla pandan Amanda ska döpas & om en stund kommer hon & hennes mamma hit på besök. Nuska jag kasta i mig lite frukost, för jag har inte lyckats bli ett dugg bättre på det där med att äta på morgnarna. Kanske skulle jag väcka barnen också? Elin har två kompisar som sover över & nu känns det lite som att det börjar bli dags att gå upp? Fast jag vet själv hur trött jag var i den där åldern & hur sne jag blev om jag blev väckt. De har ju faktiskt lov, så de får nog sova en stund till.

Elias han tränar på att stå & gå längs med soffan, soffbordet, tv-bänken och så vidare. Han vill absolut inte göra någonting annat utan surar ihop direkt om man lyfter bort eller sätter ner honom. Humör har han, den lilla trollungen :)

Frukost var det ja..

Vi har köpt en annan bil :) En Audi. Än så länge är nöjd men jag & bilar brukar inte komma så värst bra överens så vi får väl se?

Volvon är till salu. Så om någon vill ha en v70-98 som gått ungefär 23 000 mil & som är lite trasig i packboxen till styrservon så tycker jag ni ska slå till nu :) Jaja, den ska ut på blocket & vill ingen ha den så tjuter jag. Sådeså!

Finns det något bättre sätt än att göra det utomhus? Jag älskar att vara ute, älskar att promenera, umgås med vänner & hundar i skogen. Vi har fantastiskt roligt ute & jag hoppas att jag aldrig blir en torr, tråkig, lat inomhusmänniska!

Sötungen, som hatar att sitta inpackad under regnskyddet :)

En av mina vänner, finaste riesenpojken "Viggen".

Världens bästa.

De allra finaste! Dock saknas Elin på bilden, men försök släpa ut en trött 13-åring i skogen...

Delar av bästa hundgänget!

Jag, Mallanbrallan, Klas & Gio. Hundträningsvän & stans bästa geocachingpartner :)

Promenad på Ekön i Finspång. Otroligt vackert! Åk dit om ni inte redan varit där.

Jag letar cache.

Letar lite noggrannare :)

Jag & Kalashunden Klas.

Sov gott!   

Idag har varit en av de bästa på länge! Elias sov skapligt inatt, och även om jag hörde honom när han vaknade så gör det stor skillnad att slippa söva om honom. Danne tog honom inatt & imorse och det är helt otroligt vad lite sömn kan göra :)

Idag drog vi till badhuset med Malin, Jonas & deras lilla Amanda :) Supermysigt! Två glada, skvättande bebisar. Jag tycker det är så kul att bada med Elias för man riktigt ser hur mycket han gillar det. Det var ganska mycket barn i bassängen och han var döfascinerad av alla andra. Tittade med stora ögon, pekade och sa "däääää däääää dääää". Jag tror han tyckte det var ashäftigt med så mycket folk :) Alla vi vuxna fick krypa runt på knä för djupet i bassängen var bara 90 cm idag, men det gick ju bra det med.

Efteråt gick vi en promenad längs gron med hundarna & lyckades logga några cacher också. Riktigt kul! Sen var vi både trötta & hungriga så på väg hem svängde vi förbi korvkiosken & hämtade nyttig mat :) Elias fick burkfiskgratäng och åt som en häst.

Tidig kväll lyckades vi också klämma in första avsnittet på andra säsongen av "Game of thrones", vi har ju ganska fullt upp & har inte hunnit kolla. Men efter bad & promenad kändes det faktiskt som att vi var värda lite soffmys. Himla bra serie, men jag blir ju så otålig & vill veta allt. Så jag kan inte låta bli att fråga ut Danne om allt möjligt, han har ju läst böckerna, men han tycker liksom att lite av tjusningen försvinner om han berättar allt. Jag håller inte med :) Ibland på kvällarna innan jag somnar så får han ligga & berätta någon av karaktärernas levnadsöde. Värsta sagostunden, I love it!!

Som sagt, en bra dag. Himla bra! & ännu lite bättre blev den faktiskt efter att vi på Klasses "bajsaeftermatenpromenad" hittade den lilla cache som lyckats reta gallfeber på oss båda i två dagar. Nu ska vi bara mysa resten av kvällen tills vi somnar. Det lär nog inte dröja speciellt länge...

Det firade Elias med att sova ända till 07:30! Wiee :)

Sen slutade han fira & slog ut en kaffekopp (med kallt kaffe i) istället, stod vid bordet & plaskade i kaffet och jag min klant lyckades kasta mig upp ur soffan, träffa fönsterbrädan & svischa ner en blomkruka. Men nu är det upptorkat & golvet är sopat, så nu sitter jag här och undrar lite vad den här dagen kommer bjuda på?

Igår var jag & Klas iväg och träffade Jenny, Jennys mamma, syster och deras hundar, två Eurasiertjejer och en pinscherpojke modell mini. Hur kul som helst! Klasse var överlycklig för hästhagen som vi var i bjöd, förutom på hundlek, även på hjortbajs & träskigt vatten :) Han har ju haft en mästare som lärare när det gäller att bubbla runt i leriga, träskiga diken & han lyckade lura ut både Kelly & Faith :)

Det regnar ute. Mig gör det inte så mycket för jag har ingenting emot regn egentligen. Men Elias gillar inte riktigt när man packar in vagnen i regnskyddet, han vill ju helst se allting ordentligt och ska regnskyddet gör någon nytta så ska han ju helst inte hänga utanför.

På tal om Klas. Jag är så nöjd med honom. Han är en enorm källa till glädje & det hade nog inte kunnat bli bättre. Men vissa dagar saknar jag Rist något så enormt mycket. Hon lämnade ett stort hål efter sig & jag vet inte om det ens är möjligt att fylla igen det? Jag saknar alla hundar jag någonsin haft men det ÄR skillnad när det handlar om en hund som inte fått leva hela sitt liv. Livet med Rist var aldrig enkelt men jag ångrar inte att jag försökte så länge. Jag gav inte upp direkt som många andra troligtvis gjort. Hon har satt djupa spår i mitt hjärta, lärt mig otroligt mycket & även om hon var som hon var så älskade jag henne. Jag älskade henne så fruktansvärt mycket och även om jag vet innerst inne att beslutet var rätt, så kommer jag nog aldrig sluta fråga mig själv om jag verkligen gjorde rätt?

Jag vill säga en sak till er som bryr sig. Ni vet vilka ni är så jag tänker inte skriva ut era namn. Ni är dom allra bästa!

Jag är så glad att ni finns i mitt liv. Vissa av er träffar jag oftare än andra, vissa delar mitt hundintresse, andra inte. Men oavsett när, hur & varför vi ses så vill jag att ni ska veta att utan er så vore mitt liv inte ens hälften så roligt & innehållsrikt. Jag är ganska dålig på att tala om hur mycket ni betyder & hur glad jag är just NI är mina vänner. Jag skulle inte vilja byta bort er för allt guld i världen!

Jag är hård som sten, klädd i pansar och med ett skottsäkert hjärta. Jag pallar. Jag pallar allt, alltid. Jag är inte typen som faller. Det händer att jag snubblar men aldrig att jag slår i marken. Hur många gånger har jag inte hört att jag måste sluta stressa, sluta vara ett kontrollfreak, våga lite på andra & börja säga nej. Men jag kan inte. Jag vet inte hur man gör?Jag vet inte ens om jag vill?

Det är inte jag.

Jag stressar för mycket, sover för lite, planerar, kalkylerar, äter för sällan, pusslar ständigt med minuter för att få ihop mitt liv. Jag är en mästare på att behärska kaos. Jag klistrar på det där leendet, säger att allt är bra och jodå tack, själv? För jag vet inte hur man gör. Hur gör man när man ber om hjälp? Hur får man av sig en mask som suttit på så länge att den vuxit fast? Hur bringar man ordning i tankar som alltid levt sitt eget liv och hur gör man för att våga lita på att saker blir fixade om man släpper det till någon annan? Mitt favoritcitat har under många år varit : "Förtroende är bra men kontroll är bättre".

Jag har varit hos en läkare idag. Jag går aldrig till läkaren, för jag tycker inte att man har där att göra om man inte är döende (&dessutom har jag aldrig tid). Men nu har jag iallafall varit där, med mina samlade krämpor. Det är inget större fel på min kropp, det sitter i mitt huvud! Den mänskliga kroppen är inte konstruerad att leva som jag gör. Vi ska tydligen vara lite mer som gorillor, sova när det är mörkt, äta lite nu & då, vandra omkring i sakta mak och plocka bär som vi sen smälter i flera timmar efter att vi ätit dom. Jaga lite kaniner, koka dom i hundra år och ligga ner under tiden. Lite överdrivet, men på ett ungefär så där ska vi leva.

Så nu har min kropp gett upp. Den försöker tala om för mig, som aldrig faller, att jag håller på att kraschlanda. Eller gå in i väggen om man vill uttrycka det så. Men jag vet inte jag? Kan det stämma?

Jag är inte den typen.

Inatt brast det. Jag håller ihop för det mesta men det händer att jag rasar. Att aldrig få sova kan driva en människa till vansinne. De senaste veckorna har Elias vaknat flera gånger varenda natt, helt otröstlig och det har tagit lång tid för honom att somna om. Jag vet inte om det är förkylningen, tänderna, någon utvecklingsfas eller något annat fel. Eller kanske en kombination av allt?

Jag har inte sovit ordentligt sen han föddes & det går bra för det mesta men på sistone... Tårarna ville inte sluta rinna och jag funderade allvarligt på att gå härfrån.

Det handlar ju inte bara om att jag blir trött, illamående och mosig i huvudet. Det handlar ju faktiskt om att jag ska orka. Jag ska orka gå upp vid sex på morgnarna, ta hand om honom hela dagen, laga mat, fixa hemma. Jag ska orka vara en bra mamma som inte blir irriterad i onödan. Jag ska vara en bra sambo som är trevlig och glad. Jag ska orka med mig själv, min hund, mitt jobb... Dessutom har jag ju ett barn till som står med ena benet i vuxenvärlden, vars humör jag ska orka ta utan att tappa fattningen själv.

Ibland läser jag på facebook om mammor som är så trötta för att lille x haft tre jobbiga nätter och knappt sovit. De har rätt att känna så, det vet jag. Men jag har lust att skrika -kom hit & byt unge med mig så ska ni få se på jobbigt!!

Jag vet att jag kommer fixa det och att det inte kommer hålla på för evigt men just nu känns en natt med ostörd sömn jävligt långt borta.

När jag faller, orkar du för 2??