Jepp, nu har jag börjat jobba på "riktigt". Tillbaka på full tid, kul men ganska jobbigt faktiskt. Jag har nog blivit lite förslappad..

Idag har Elias varit hos farmor och röjt runt medan jag var på jobbet. Nu har jag gjort tre dagar av fem och sen ska jag toknjuta av att vara ledig!

Igår hade jag (& Elias förstås) besök av finaste familjen Johansson/Fredriksson. Vi käkade mat och barnen lekte. Fast E klappade ihop ganska tidigt så Pandis fick roa sig bäst hon kunde utan honom :) Supertrevligt & behövligt med lite sällskap som livade upp min fredagskväll!

Och jag är så glad, för nattningen på dagis har bara gått bättre och bättre. De senaste dagarna har han somnat på fem minuter utan att vara ledsen. Det är så otroligt skönt och det känns som att klumpen i magen börjar lösas upp en aning. Det blir nog bra det här.

...

Jag saknar! Just idag saknar jag Danne nåt så enormt. Jag vill kramas, ligga i sängen och prata i mörkret. Jag vill sitta ihopkurad i soffan och titta på någon bra film, bli kliad i håret och umgås som normala par. Jag känner mig närhetssjuk och ynklig... Dagarna går fort och för det mesta går det utomordentligt bra att vara själv, men vissa stunder känns det riktigt, riktigt ensamt.

Men jag har i alla fall kommit på vad FaceTime ska vara bra för, det är ju så klart till för alla oss med respektive som jobbar borta. Det blir ju nästan som att ses på riktigt :)