Evighetsnattning. Klängig liten apunge som bara vill ligga nära, nära, nära. Förvisso är det gosigt men jag är trött. Jag vill ha lite tid för mig själv i soffan.

Jag vill sitta i lugn och ro med OS-invigningen på tv och slötitta.

& bara för att jag skriver så här så smyger sig det dåliga samvetet på. Sitter som en liten demon på ena axeln och väser att jag är en dålig människa. Att jag borde ha mer tålamod, sucka mindre och le mer när jag för hundrafemtioelfte gången gör ett försök att lägga ner honom i sin säng.

Det gnager i mig, att jag inte orkar finnas till. Inte just nu. Jag har ägnat halva natten åt att trösta, krama, killa, sjunga och låta en liten människa sova på mig. Nu behöver jag andas, ladda om ifall den här natten blir likadan.

Han sover nu, lugnt och stilla, sen en stund tillbaka. Min fina pojke. Den vackraste som finns. Jag älskar dig så att jag går sönder.