...men eftersom min bättre hälft tagit med sig bärbara datorn till Norge så får det bli så. Orka gå till stationära datorn och sitta där, som min fjortonåring skulle ha uttryckt sig..

Jag tvättar och slappar i soffan om vartannat. Tvättberget är nästan borta, fast det kan nog inte kallas berg eftersom det bara var en knappt full tvättkorg. Hur som helst är det skönt att ha det gjort.

Det blev skogen idag. Hund(& barn)aktivering under några timmar. Klas fick köra lite sök, några markeringar och några "nejdummies"-övningar. Sen badade han i kärr och efter det tränade vi på att sitta uppbunden ett par meter från fikaplatsen...inte hans starka sida. Men utan träning lär det ju knappast bli bättre. Jag hade planerat att träna lite linjetag också men Trasan (kärt barn..) blev ganska trött efter det andra så jag avstod.

Elias struttade omkring som en liten moss-&pinnsamlande prins, klättrade, ramlade och hade det allmänt bra. Supernöjd liten skogsmulle. Och jag lyckades få Pandis (Elias kompis) att somna i min famn när Mallan var iväg och gick spår! Det kanske verkar fjöntigt, men det hör verkligen inte till vanligheterna att den lilla damen somnar någon annanstans än hos sin mamma, så jag känner mig rätt duktig!!

Imorgon har vi planerat att dra på marknad på förmiddagen och sen vankas det hundträning framåt kvällen. Elias ska till sin farmor för om det är lika mycket mygg i skogen imorgon kväll som det var i onsdags så känns det allt annat än schysst att släpa med sig honom ut.. Farmor ville gärna ha en liten nattgäst så han blir faktiskt kvar där till torsdag. Det känns helt okej, även om det samtidigt är lite jobbigt. Men jag måste ju träna på att inte vara en sån mespropp..

Fast är det verkligen mesigt att vilja vara med sina barn? Att inte ha barnvakt speciellt ofta? Jag tycker egentligen inte det.. Däremot är jag väldigt glad att Dannes mamma bryr sig så mycket och vill vara med Elias. Jag vill verkligen att han ska få det jag har, bra relation till sina far-och morföräldrar. Jag älskade att vara hos mormor och farmor när jag var liten, älskade att sova där och har mängder med lyckliga barndomsminnen tack vare dom. Det är anledningen till att jag har barnvakt när det egentligen inte är dödsnödvändigt.

Ibland önskar jag att mina egna föräldrar var annorlunda. Pappa försöker så gott han kan, men lämna mina barn till någon med alkoholproblem är inte aktuellt. Han får gärna umgås med dom, nykter och i mitt sällskap men jag skulle aldrig, över min döda kropp, lämna dom ensamma där... Mamma är ett kapitel för sig, hon är inte speciellt intresserad, har aldrig varit och kommer troligtvis aldrig bli. Det gör ont ibland, men jag har liksom förlikat mig med det faktum att mina barns mormor aldrig kommer vilja vara/bli så viktig i deras liv som min mormor har varit (& fortfarande är) för mig.