Först vill jag tacka er som kommenterar, det är lika kul varje gång jag fått en ny kommentar & om jag inte svarar så beror det på att jag inte anser att det finns något svar eller att kommentaren inte innehöll någon fråga. Det handlar alltså inte om nonchalans.. (eller som i vissa fall att bloggaren bytt adress & jag får fan inte iväg kommentarerna..??!)

Jag fick en kommentar om Elin, en fråga om varför jag nästan inte skriver någonting om henne. Att det vore roligt att läsa om hennes liv, vad hon gör och hur hon är. Inte bara random grejer som att hon t.ex har duschat. Om hon har förnedrats nåt speciellt??!! Jag hoppas innerligt att det ska stå förändrats..

Jag har i ett tidigare inlägg förklarat precis varför jag är sparsam med inlägg om henne. Hon är snart fjorton år & i en ganska känslig ålder. Det finns massor med saker jag skulle vilja skriva, jag skulle vilja berätta om vår vardag tillsammans, ibland när vi bråkat/tjafsat skulle jag vilja vräka ur mig saker, ibland skulle jag vilja skryta om henne. Hon är min dotter, det finaste jag har, jag älskar henne och respekterar henne.

Just därför väljer jag att inte skriva speciellt mycket om henne. Hon har vänner som vet att jag bloggar, som läser sporadiskt & det finns säkert saker i vårt liv som hon inte vill att de ska ta del av via min blogg, om ens alls. Hennes pappa vet troligtvis att jag bloggar, jag tror aldrig han skulle läsa men om han skulle göra det finns det säkert saker hon inte vill att han ska veta, speciellt inte via min blogg. Problemet är jag inte vet vart gränsen går för henne? Jag vet inte vad som skulle göra henne ledsen eller upprörd, jag vet att det är okej att jag nämner henne när vi hittat på saker eller när det gäller vardagliga saker som att hon ockuperat duschen eller att hon spelar sönder låtar på alldeles för hög volym. Just därför är det bara de vardagliga, tråkiga sakerna som jag delar med mig av när det rör henne. Så kommer det förbli.

Och angående Elias, det faller sig ju ganska naturligt att jag skriver mer om honom eftersom han är en liten plutt som jag spenderar största delen av min tid med. Han är liten och försvarslös, kanske borde jag inte skriva om honom överhuvudtaget heller? Men det handlar oftast om småsaker som roliga ljud han gör, att han lärt sig något nytt osv. Jag har svårt att tro att det skulle såra honom/skada honom på något sätt. När jag skriver om hans eviga sömnproblem försöker jag vrida det så att det handlar om mig. Det är mina känslor, min upplevelse, och har ingenting som helst med att göra hur han är som person eller vad jag tycker om honom.

Det här är min blogg, inläggen handlar om mig. Mina tankar, mina känslor, mina upplevelser. Men det är bara en ytterst liten del av mitt liv, ett fåtal av mina tankar och känslor. Jag är en alldeles för inbunden person för att kunna dela med mig öppet om allt. Mina barn är självklart en stor del av mitt liv men det betyder inte att jag kommer skriva ohämmat om dem.