Det sägs så. Just nu är jag så glad att Danne har bytt arbetsgivare, annars hade det kunnat vara han som var en av de brännskadade på Billerud. Han har flertalet gånget gjort just det här underhållsarbetet på Billerud & jag blir spyfärdig när jag tänker på det.

Tyvärr gör det ändå ont, två gamla kolleger till honom är drabbade & det är inga direkt muntra miner här hemma. Jag lider med honom, för jag ser att han är uppskakad. Ibland inser man hur skört livet är, tragiskt bara att det ska behöva inträffa så pass allvarliga saker för att man ska inse hur viktiga vissa människor är i ens liv, på riktigt riktigt. Mina tankar går till de drabbade och allra mest till X som redan varit med om så oerhört mycket skit på sistone. Hur kan det få vara så orättvist?