Sommarsolståndet inträffade häromdagen, närmare bestämt den 21 juni. Det är årets ljusaste dag & nu börjar vi sakta rotera bort från solen igen. Mörkret kommer och tar oss snart. Och enligt smhi har juni månad inte varit så här kall sedan 1991. Jag kan inte låta bli att deppa ihop lite för hur det än är så behövs det lite riktig sommar för att orka med den långa vinterns mörker och kyla.

Midsommar har passerat och jag firade inte alls, förutom med lite glass och jordgubbar på jobbet. Det gör mig inte så mycket att jobba men jag hade ju helt klart hellre spenderat midsommarhelgen tillsammans med min familj. Jag jobbar ikväll också sen är det slut på den här jobbhelgen. Den har gått fort & varit riktigt rolig så jag ska absolut inte klaga, värre helger har man varit med om.

I veckan har jag inte ett skit planerat, förutom sökträning på onsdag, det känns lite konstigt. Jag brukar ha hundraelva järn i elden... Men jag får fylla dagarna med kvalitetstid med lilleman, träning med jycken & förhoppningsvis vill kanske någon av mina vänner umgås lite med mig? Elin ska till sin pappa imorgon, så då blir det tyst & tomt här hemma igen. Dt är lustigt det där, att veckorna hon är här går så fort. Varje måndag när hon kommer ser jag fram emot en hel vecka tillsammans med henne, sen säger det bara poff & så är det söndagkväll. Jag står lika undrande varje gång och funderar på om någon trollar bort en sisådär fem dagar på mina veckor?

På tal om någonting helt annat, en bekant till mig har tappat 30 kilo på sju månader. helt sinnessjukt duktigt! Jag blir så grymt imponerad & skulle vilja ta tag i mina trivselkilon också. Dom är ju inte så många, och sitter troligtvis inte speciellt hårt heller. Jag får öka på motionen så gott det går med min trasiga vrist. Ja, för den är inte bra ännu..suck! Nu är det två månader sen jag stukade den och den gör fortfarande ont, är svullen och fruktansvärt instabil. Jag tror jag töjde ut senorna ganska rejält och funderar på om jag inte ska kolla med sjukgymnasten om jag kan få lite bra övningar för att göra den normal igen. Hur ska jag annars kunna springa liksom?

För så får det bli, jag är abolut ingen diet/metodmänniska och skulle dö om jag var tvungen att tänka mig för hela tiden. Jag kan imponeras ibland av alla dom som orkar följa den ena dieten efter den andra, men jag tillhör den här kategorin människor som inte tror på genvägar. Det handlar om att göra av med det man stoppar i sig oavsett VAD man äter, och det finns inga dieter där man kommer gå ner i vikt om man får i sig mer energi än vad man gör av med. I dagens samhälle verkar en del människor tro att "den där superdieten" är lösningen, för då kan man äta det och det och så mycket av det och det...

Av just den anledningen är det också många som misslyckas med metoder/dieter: om du får i dig fler kalorier än duförbränner så kommer du inte att gå ner i vikt, oavsett vad du äter. Det kommer varken GI-metoden, LCHF, Atkinson och gudvetalltvaddetheterdieten etc. kunna ändra på, någonsin. Märk nu väl att jag absolut inte klagar på en enskild metod, eller ens att folk använder sig av dom. Var och en får göra som man vill & jag har full förståelse för att man väljer en metod/diet om det gör det lättare för en att äta bra/sunt/nyttigt/lagom mycket. Men det passar inte mig, jag vill kunna äta utav allt & jag vill kunna göra snedsteg utan att behöva få dåligt samvete.

Nu vill jag ha frukost..