Suz: Tack för tipset om myggmedlet, det ska jag införskaffa & testa snarast :)



Vilken tur att jag åkte! Inte för att jag hade tänkt stanna hemma, så kan man ju inte göra. Man är ju ganska beroende av att alla som sagt att de ska komma verkligen kommer på sökträning. Det går ju åt lite folk & jag skulle aldrig svika om inget oförutsett inträffar, såklart ;)

Nu mår jag bra, är nöjd med mig själv och med min fyrbenta vän. Inget "spökigt" idag heller trots att vi faktiskt testade med lite halvdold figurant. Som en kanonkula rakt ut bara utan minsta tvekan & lekte som en tok med figgen. Det är fantastiskt roligt att se honom i såna situationer. Precis som när vi tränar apportering, så otroligt fokuserad, allt flams är som bortblåst och han har ett driv som gör att han bara går och går. Nog för att gillar att han är lite flamsig ibland, utan den egenskapen vore han nog ganska torr, nu är han liksom en kul prick. En pajas som bjuder på sig själv & sprider otroligt mycket glädje omkring sig. Japp, jag älskar min hund. Sjukt mycket!

Elias sov när jag kom hem och på ett sätt är det skönt men samtidigt hade jag gärna kramats en liten stund med den finaste pojken i världen. Jag saknar honom så fort jag åker hemifrån & ärligt talat känns det skitskumt att inte ha honom med sig överallt. Han hänger ju för det mesta med mig, följer med nästan vart jag än ska & vad jag än gör.. Nu låter det nästan som att han aldrig är med D. Så är det naturligtvis inte, de umgås så klart också med varandra, men eftersom det är han som är den arbetande delen av vår familj så blir det självklart mindre tid för honom att spendera med Elias.

Jag är fortfarande trött så jag ska nog natta mig själv ganska tidigt ikväll. Jag måste försöka sova så mycket det bara går för i helgen vankas det jobb & det kommer bli olidligt jobbigt om jag inte fått ta igen åtminstone en del av den förlorade sömnen.

Jag sitter i soffan med en kopp kaffe & laddar för hundträning. Jag känner mig sömnig, trött, tom. Det blir säkert bättre bara jag kommer ut i skogen. Att träna med hunden är en energiboost för mig, det ger mig så mycket & en bra träning släpper lös så mycket lyckobubbel i min kropp att jag kan leva på det i flera dagar.

Men just nu känner jag mig totalt omotiverad, bara tanken på att valla rutor, ligga figg och vara en glad jävel som belönar min hund hjärtligt i rätt ögonblick får mig att vilja gömma mig. Blä, vad jag hatar att vara så här trött!

Helst av allt skulle jag bara vilja krypa ner i sängen, bli kliad i håret & läsa en riktigt bra bok tills texten flyter ihop & jag somnar med lampan tänd. Men se, det blir inget med det, det blir på med hundkläderna istället, ladda med vattenflaskor och gott godis. Jag ska ut och slåss med myggkräken. På tal om dom, jag måste åka förbi någon affär & fixa myggmedel för får jag fler myggbett nu så dör jag!

Det har varit en jobbig natt. Elias har gnällt  och bökat till och från i flera timmar. Jag fattar inte vad det är? Varför sover han så fruktansvärt oroligt? Han brukar sova som en klubbad säl från att han lägger sig runt åtta fram till klockan ett ungefär.. Det är likadant nästan varenda natt & inatt var inget undantag. Tio över ett vaknade han och sen har han styrt fram tills närmre fyra. Jag blir galen!

Så nu sitter jag här med huvudvärk och ligger ytterligare flera timmar minus på sömnkontot. Det är ett under att jag ändå fungerar så pass bra. Men jag känner ganska ofta hur humöret sviktar, jag är lättirriterad, snurrig och mår egentligen inte alls bra. Det kanske inte är så konstigt eftersom han har varit en sömnstrulare sen start. Jag önskar jag hade en bruksanvisning med instruktioner om hur jag ska göra för att det ska bli bra. Jag vet inte hur jag ska få honom att somna om ordentligt när han har dom här uppvaken? Han blir oftast tyst om jag stryker hon över ryggen, sjunger eller om han får ligga på mig och nypas. Men så fort jag tystnar, slutar klappa eller försöker lägga ner honom bredvid mig så blir han orolig.

Det här är oerhört frustrerande & ibland tvivlar jag på mig själv. Hur ska jag orka? Tänk om jag kommer till en punkt där jag inte orkar, där jag brister. Jag är inte religiös, men Gode Gud ge mig ork! Jag är inte rädd för att jag ska göra något dumt, inte på det sättet. Jag är mer rädd att jag ska tappa gnistan, bli en sur och deppig människa. En sån där bitter klagomaja..

Nu ska jag promenera med min lurvtofs till hund & sen ska jag faktiskt åka till Frida och hälsa på. Det kommer bli en bra dag trots sömnbristen, jag kommer få annat att tänka på ute hos henne. Vi ska käka mat, slappa i trädgården och kanske gå en promenix. Och senare i eftermiddag blir det sökträning, bara jag & hunden. Elias får stanna hemma, han blir bara ledsen ändå när det är så mycket knott & mygg.

Det kommer bli en bra onsdag, intalar jag mig det tillräckligt många gånger så blir det nog så. Och inatt ska vi sova, båda två. Hårt & länge utan avbrott, det har jag bestämt!