Så just därför har jag gjort lite somrigt på balkongen. Städat & grejat. Skrubbat av det sunkiga balkongräcket & planterat blommor. Jag har målat om balkongmöblerna i en ytterst ljusgrönbeige färg som ser ut som mjukglass med en touch av päron & kola. Äh det är svårt att beskriva, men jag älskar den. Dessutom går den så sjukt bra ihop med mina gräddigt rosa & lila krukor.

Så nu kan sommaren komma. Fort, fort, fort! Och stanna länge. För min del får sommaren gärna vara så lång att jag hinner tröttna. Jag vet inte om jag någonsin upplevt det? Det har i alla fall hänt ett flertal gånger när det gäller vintern. Fast jag skulle absolut inte vilja ha sommar jämt. Jag älskar våra årstider.

Våren för att allt spirande liv får en att känna sig alldeles bubbligt lycklig, pigg & glad. Jag kommer liksom ur någon slags halvdvala som vintermörkret försatt mig i. Sommaren för att allt känns så lätt när solen skiner, när dagarna är långa & nätterna ljusa. För att ljumna sommarregn bara är skönt & för att nyklippt gräs luktar så gott. Hösten för att hela skogen sprakar av färg, för att luften är hög & kall & frisk. För att den första frosten kommer och låter så där härligt knastrig när man kliver på en gräsmatta. För att man får börja tända ljus & mysa under murriga filtar. Vintern för att gnistrande snö är så vackert att det tar andan ur en. För att jag blir som ett barn på nytt när jag åker pulka, skidor och bygger snögubbar. För att varm choklad aldrig smakar så gott som utomhus en kall vinterdag.

LilleKlas var med oss ute & målade. Honom duschade jag igår, idag har han målarfärg på ryggen och barnmat i ansiktet. Men han luktar inte träskpadda i alla fall, allid något :)

Ja, Elias var ju självklart också med men han ägnade största delen av måleritiden till att sova. Nu sover han igen efter en extremt lång & utdragen nattning. Jag har sjungit så det känns som hela strupen torkat ihop. Han var lika jobbig igår när han skulle sova. Totalvägrar och ska bara ställa sig, sätta sig eller rumla omkring i sängen. Dessutom vaknade han tio i fyra imorse & var totalt otröstlig. Jag vet inte hur länge han höll på men närmre två timmar var det. Jag hoppas han sover bättre inatt. Jag läste någonstans på internet om barns utveckling runt året. Det stod någonting i stil med att när man precis tror att man fått ordning på nätterna & barnet börjat sova bra så börjar skiten om. Ännu värre. Jisses..

Men vi tar oss nog igenom det med. Sömnbristen spelar mindre roll egentligen, jag tycker bara det är så fruktansvärt jobbigt när han är så ledsen och det inte spelar någon roll vad man gör. Jag kan inte alls minnas det här från när Elin var liten. Så antingen var hon en ovanlig unge som aldrig krånglade med nåt (ungefär så minns jag det) eller så har jag helt enkelt glömt bort allt det jobbiga?

Regnar det ute? Det ser faktiskt så ut när jag tittar ut genom fönstret från mitt hörn i soffan. Men det kan också vara så att jag har smutsiga glasögon..

Jag som nästan aldrig blir förkyld..

Jag hatar snor och den här känslan av att huvudet skulle kunna sprängas för att det är helt snorfyllt. Som alltid försöker jag förtränga förkylningen, om jag inte låtsas om den så lider jag inte av den. Det är svårare än det låter. Det är i princip omöjligt att nonchalera syrebrist. För det är så det känns, som att jag ska kvävas. Kewl..

Idag är det lördag & jag funderar på vad jag ska göra med den här dagen? Sitta inne känns inte som något alternativ. Jag ska pilla i mig en huvudvärkstablett eller två och sen är jag nog med i matchen igen. Jag har inte ett skit att skriva om så jag förstår inte ens varför jag sitter här?

Jag skulle vilja shoppa sommarkläder. Fina shorts, kjolar, klänningar... Tills jag ser mina bleka, halvfeta ben.. Då känns det som att det är bortkastade pengar. Jag är inte speciellt tjock, det vet jag. Men jag är lite "lös" eller vad man ska säga? Skulle behöva tajtas till och formas om. Det sitter lite för mycket på vissa ställen & alldeles för lite på andra. Egentligen bryr jag mig inte så mycket hur jag ser ut. För mig är det viktigare att det känns bra, att jag orkar, att jag inte känner mig svag. Som jag gör just nu.

Jag tycker om att ha bra flås, inte bli trött i musklerna för minsta lilla.. Jag är otränad, svag, känner mig lat & jag trivs inte alls. Jag måste ta tag i det här, hur jag nu ska hinna det?