Det blir tjatigt, jag vet, men jag måste ändå skryta lite om min hund. Var i skogen och spårade igår, han är så jävla duktig! Jag blir helt till mig och när vi hade spårat färdigt så sa jag till Susanne, att jag vet inte riktigt vad jag ska göra? För det är så det känns. Det går så enkelt, han bara knallar på, plockar alla apporter, håller sig i kärnan, är lugn & målmedveten. Han är lätt att läsa, jag ser direkt när han tappar och när han tar upp det igen. Ska det vara så enkelt? När kommer bakslaget liksom?

Nu har jag inte lagt speciellt svåra spår och inte speciellt långa. Men jag tror det börjar bli dags att avancera. han behöver få lite spårkondition så han orkar hänga i. Det kanske är där problemen kommer sen? Eller kan det helt enkelt vara så att han bara kommer vara duktig rakt igenom, hela tiden utan större ansträngning? Inte vet jag, men kul som fan är det!!

Idag vankas det jobb. Jag har tagit två pass extra, det blir inte många kronor men varje öre känns behövligt. Så jag jobbar idag och imorgon. Elin ska till Blacka på Bob Marleys minneskonsert idag så jag ska skjutsa henne & två kompisar innan jag drar till jobbet. Danne får hämta dom sen & Ida får vara sovvakt åt Elias under tiden. Tack för det, för att du alltid ställer upp, för att du gör vårt krångliga, snurriga liv en aning mer hanterbart. När du får egna barn så vet du vart du kan lämna dom :)

Elias feber har släppt & han är mycket piggare, lilla skrutten. Men natten som var, var förskräcklig. Han är snorig och jag vet inte om det var det som störde eller om han drömde. Han har sovit korta stunder och vaknat upp jätteledsen däremellan hela natten. Smågnällt i sömnen och styrt omkring massor. Men, han är i alla fall glad nu & verkar må bra, så det är ju skönt. Jag hoppas natten som kommer blir bättre, för imorgon börjar jag tidigare & det är ju alltid skönt att vara någorlunda utvilad när man ska jobba.