Helt plötsligt kliar det överallt...

Världens sämsta helg är över. Elias har varit sjuk och vi har spenderat största delen av fredag-lördag på barn avdelning 15. Vi vet fortfarande inte vad det var. Alla prover är inte klara och förhoppningsvis är det bara en jäkligt elak magsjuka.

Han mår mycket bättre nu, febern har sjunkit och visserligen är han fortfarande dålig i magen, men nu är han pigg och glad igen. Nu hoppas jag att jag aldrig behöver sätta min fot därinne igen och jag kan inte låta bli att tänka på alla familjer som mer eller mindre bor där. Fruktansvärt. Även om jag måste tillägga att de läkare och sköterskor vi var i kontakt med var helt underbara. Jag vill krama dom allihop!

...

Igår var vi bjudna på mat hos min mamma. Jag velade en del och tänkte att vi kanske borde stanna hemma men det slutade med att vi åkte dit. Brorsan med familj var också där och min älskade lilla mormor. Jag saknar henne. Hon har blivit så gammal och ser så skör ut. Hon hör dåligt och hänger inte med som förr. I år fyller hon 90 & jag vet att hon är fräsch för sin ålder men varje gång jag ser henne slår det mig med full kraft, hon har blivit så gammal. Det gör ont & jag tycker det är jobbigt att se henne.

Hon har varit min bästa vän, den som dragit upp mig alla gånger ur vilken sörja jag än hamnat i. Hon har gett mig kloka råd, alltid funnits där & alltid lyssnat. Hon har varit mer mamma för mig än min egen mamma och fyllt det tomrum som mamma aldrig lyckats göra. Jag kan inte tänka mig livet utan mormor & det ger mig kvävningskänslor att veta att hon kommer försvinna. Hur förbereder man sig?

...

Vi stannade inte så länge för jag skulle vidare till jobbet. Nu har jag ju börjat komma tillbaka lite smått, det är ganska skönt. Hur det än är så blir det en liten paus från föräldralediglivet, blöjbyten, pureér och plingande leksaker. Jag älskar att spendera tid med Elias och egentligen vill jag inte vara ifrån honom en enda sekund. Men samtidigt vet jag att det är lättare att vara en bra förälder om man får pausa & tanka energi någon annanstans ibland.

Och nu är det pappavecka för Elin igen. Det är konstigt det där, att veckorna hon är här går så fort! Det känns som en evighet när jag väntar på att det ska bli min vecka & när den veckan äntligen kommer så tar den slut illa kvickt.

På tal om någonting helt annat...

Jag hittade en valp (nej, inget jag ska ha) på blocket. I annonsen stod det att nu var de tyvärr tvungna att göra sig av med sin 16 veckors blandisvalp på grund av ändrade familjeförhållanden. Vad är det för jävla idioter? Vad kan ha hänt på åtta ynka veckor som gör att de inte kan ha hunden kvar? Separation? I så fall, borde de inte ha känt på sig lite att förhållandet knakade i fogarna? Och varför tar man inte med sånt i beräkningen när man skaffar hund? Som lever i kanske 10-15 år.

Jag blir så trött på folk som skaffar djur utan att tänka efter, trött på idioter som leker uppfödare och avlar hejvilt med grannens söta hanhund, som nio gånger av tio tillhör en annan ras. Jag blir så trött på folk som väljer  hund efter utseende och inte har en jävla aning om vilka egenskaper som finns i rasen de valt. Jag blir så förbannad på folk som tycker de har en problemhund & så visar det sig att hundkraken varken får motion eller mental stimulans. Varför förstår man inte att "kasta pinnar" INTE är att låta hunden jobba? Alla hundar behöver få använda huvudet, mer eller mindre, men folk verkar tro att en skogspromenad eller lite halvhjärtad lydnadsträning räcker. Vad är det för fel på er?

Och nej, ibland orkar man inte, ibland finns inte tiden. Men att ha en hund (bruksras eller annan arbetande) i flera år och aldrig ha gjort någonting som verkligen tröttar ut hunden mentalt? Det är djurplågeri.

Tyvärr spelar det ju ingen roll vad jag tycker och tänker eller att jag spyr galla över dessa människor på bloggen. Deras okunskap och brist på förståelse kommer aldrig hindra dom från att skaffa hund efter hund efter hund...

Idioter!