Här händer det inte mycket...

Vi vaknade ju som sagt utsövda imorse, men inte blev jag vackrare för det. Elias var dock precis lika söt som alltid och morgongosig. Det är så mysigt att gosa med en liten varm, nyvaken bebis på morgonen. Synd bara att det alltid slutar med att plutten tar i för kung och fosterland och klämmer ut gårdagens matintag. Inte så mysigt att gosa med någon som luktar skit!

På förmiddagen promenerade vi en sväng, handlade lite & nyss har vi ätit mat. Det blev lax i foliepaket med den där dundergoda såsen a´la Jocke. Eller receptet är väl egentligen Jockes mammas, men vi alla kopierar så gott vi kan :)

Nu ligger jag i soffan, fast snart ramlar jag nog ner. Rista skulle visst prompt ligga bredvid, på insidan såklart, så jag får balansera på kanten. Elias sitter på golvet och leker, han gör det rätt ofta nu och verkar trivas.

Det är så skönt att han släppt det där med att vara i famnen ständigt, nog för att jag gärna har honom i famnen men det är kul att se honom in action med grejer. Han bankar & slår och bluddrar för fullt. Kryper gör han inte, men han snurrar runt med världens fart och ålar både framåt och bakåt. mest bakåt till hans stora förtret. Det händer saker hela tiden och jag blir lite kall inombords när jag tänker på att snart är han inte så liten längre.

...

Jag skulle egentligen ha gått på ett möte med jobbet imorgon, men det blev inställt och framflyttat. Jag sörjer inte, för nu slipper vi stressa iväg imorgon bitti. På något vänster blir det alltid stressigt när jag har en tid att passa, det spelar liksom ingen roll hur mycket tid jag har på mig. Varför blir det alltid så undrar jag?

Nu blir det lite kaffe och sen vill nog min håriga prinsessa gå ut, fast prinsessa är nog att ta i... Det finns inget prinsessigt med henne. Hon är mer den där andra typen, ni vet, draken.. ^^

Wohoo! Inatt har Elias varit världens duktigaste kille.

Han somnade runt 20:00 igår, vaknade till 22:20 men somnade om fort och sov ända till 02:20. Då ammade vi lite och sen sov han fram tills klockan var nästan fem. En amning inatt, jag tror knappt det är sant! Nu hoppas jag ju så klart att nätterna ska se ut så här i fortsättningen men jag inser ju att det kanske är lite väl optimistiskt. Hur som helst är jag glad. Tänk vad lite sömn kan göra för humöret.

Han sitter här bredvid mig i soffan och vevar hejvilt med sina små armar samtidigt som han gör pruttljud så saliven sprutar och skrattar så där härligt som bara barn kan göra. Gulleunge!!