Det var snö förra vintern. Tiden går så fort, åren bara springer iväg. Numera är det bara du, min älskade svarta vän..

Förra sommaren var vi betydligt fler. Det är snart ett år sen min älskade Tickilurv fick somna in & drygt ett år sen Atlas lämnade oss. Jag saknar er. Jag saknar er. Jag saknar er. Somrarna vid mammas brygga kommer aldrig mer bli som förr.

Slutar det någonsin att göra ont?

Speciellt små onödiga saker i metall, typ bildelar!

Åh, ja visst ja. Imorgon är det ingen vanlig dag. Då är det laga bilen-dag. Igen. Vad spännande!

Undra hur många tusenlappar jag kommer se rinna iväg den här gången? Jag älskar verkligen att spendera pengar. Det är därför jag har valt att ha en bil som man inte riktigt kan lita på. Som liksom när som helst har någon liten finurlig, svindyr, jävla grej som ger upp. Jag har misstänkt ett tag att allt inte var som det skulle & envist försökt påpeka för Danne att det kanske faktiskt inte är meningen att det ska låta så där konstigt?  Och han håller självklart med.

Sen förklarar han pedagogiskt att det är ju för att nu låter den som det ska. Eftersom jag åkt omkring länge, länge med hål avgasröret och det numera är lagat så har jag blivit van vid det där "trasigt avgasrör- ljudet". Då är det ju klart jag tycker det låter konstigt nu. Phew, vad bra tänker jag...

...tills grannen lite fint påpekar att "du borde nog kolla upp din bil, den låter väldigt skumt".

Uppeldad till tusen förklarar jag för återigen för min kära sambo att jag nog har rätt iallafall. Det är något som inte är som det ska. Varpå han nickar och medger att han vet det. Han vet det! Och att hans, ovan nämnda, förklaring var bara "för att annars kommer du ju bara noja ihjäl dig och inte kunna sova".

Han är så omtänksam, min Daniel.

Hahahaaa, nu ska jag skratta högt & hjärtligt medan jag föreställer mig bevingade pengar som fladdrar ut ur min plånbok...

...besöka frisören & låta henne utföra underverk i trasslet på mitt huvud som ska föreställa hår.

Jag borde skaffa nya glasögon, eller åtminstone byta glasen i mina nyaste bågar som är ganska nya. Just nu använder jag dom gamla glajjerna eftersom jag trodde jag var smart när jag valde såna där blimörkaisolen-glas i de nya. Vilken flopp, vilket fiasko!

När solen skiner blir de så svarta, så svarta och ljuset smyger in någonstans uppifrån och stör så det blir som att gå med en svart lapp framför varje öga. Jag ser nada! Så då måste jag ta av mig dom. Vilket ytterligare spär på tragiken i det hela. Jag är inte blind, men utan brillor är det bra nära. Det blir lite som att välja mellan pest, kolera och svält. Det tredje alternativet, svält, symboliserar att använda mina gamla brillor. De är inte så bra, så det blir som att gå omkring och ständigt hungra efter bättre syn.

Jag borde ta tag i det.

Natten har varit skaplig, inte så att han sovit som en prins, men ganska okej måste jag nog säga. Jag känner mig aningens piggare idag än vad jag gjort de senaste dagarna och den där dova huvudvärken har jag inte märkt av än. Man får vara glad för det lilla :)

Idag ska Elin till sin pappa egentligen, men det kom ett mess imorse innehållande de fruktade orden: m a g s j u k a! Tack men nej tack, vi avstår. Så hon kommer hem hit efter skolan och stannar här tills det blåst över. Tänka sig, det finns fördelar med separerade föräldrar...

Själv ska jag på personalmöte. Jag börjar ju jobba lite smått snart igen och Danne ska få prova på livet som föräldraledig. Han ska vara hemma fredagar så nu blir det långhelger ett tag för hans del. Själv vet jag inte hur jag ska bära mig åt för att komma i tid till jobbet? Jag tror den här ledigheten gjort mig förslappad. Jag har i princip glömt både hur man sminkar sig och borstar håret. Klart jag anstränger mig lite om jag ska iväg någonstans, men det sker ganska sällan, så jag har blivit långsam. Förr kunde jag fixa hår & smink på nolltid. Nu står jag och kladdar som ett barn med mascaran, svär och blir tjutfärdig när det hamnar i ögonbrynet. Jaja, övning ger ju färdighet sägs det, så det ska nog ordna sig på något vis.

På tal om något helt annat...det går visst rävskabb häromkring! Jag tror inte Rist är drabbad, men vet flera hundar i närområdet som promenerar på ungefär samma ställen som jag, som åkt på det. Jag kan inte låta bli att glutta lite extra på henne varje gång hon kliar sig, men det verkar vara lugnt. Så håll tummarna för att vi slipper!