Vilken skitdag!

Elias har ont i munnen. Han vill inte äta och ingenting är bra.

Så här gnälligt vet jag inte om det någonsin har varit & jag överdriver inte.

Vi har sovit dåligt & jag har huvudvärk.

Jag är helt slut och känner bara för att låsa in mig någonstans där det är mörkt, tyst & ensamt.

Danne kom precis hem så nu ska jag dö en stund på soffan & inte bry mig ett skit om nåt!

Sådeså.

Japp, skönt & härligt, man kan till och med känna hur det värmer lite, lite. Det var kallt imorse och nu är det så mycket skönare ute. Vi har gått en promenad & Elias är så gullig när han sitter i vagnen och tjoar och skrattar om vartannat.

Gick förbi sminkaffären och köpte hårfärg åt storbarnet så nu ska vi nog få ordning på den där dassiga färgen. Jag passade på att köpa en parfym till mig själv också, en liten en & inte alls dyr så dåligt samvete tänker jag inte ha, trots att jag nästan är fattig som en kyrkråtta.

Jag klantade till det med försäkringskassan den här månaden så när föräldrapenningen kom fick jag panik & dog en liten stund. Sen tog jag mig samman och intalade mig att pengar är inte allt här i världen. Sen blev jag förbannad på henne jag pratat med i telefon som lurat i mig att det var så enkelt, så enkelt att ändra själv via internet när jag jobbat. Det var bara ljug! Visserligen var det enkelt att ändra, men jag hade liksom inte tagit med i beräkningen att de behöver en månad på sig att behandla ärendet. Så nu fick jag bara utbetalt dagarna fram tills jag började ändra. Det blev inte oxfilé till middag på utbetalningsdagen om man säger så...

Min promenad innehöll även ett besök på mataffären & där träffade jag Susanne. Som alltid så försökte vi hinna med att prata om allt vi borde prata om, på ungefär fem minuter. Vi rabblar ur oss någon slags snabb sammanfattning om livet, hundarna och allt däremellan. Det var skönt, jag fick ur mig en del jobbigt. Lite terapi så där vid grönsakerna. Sen gick vi vidare åt varsitt håll med löftet om att ses snart, så gör vi alltid. Och jag får dåligt samvete för att det inte sker. För jag vill ju. Jag vill ses mycket oftare, träna hundarna ihop & grilla korv mycket oftare. Hursomhelst gjorde den där korta pratstunden min dag! Så himla skönt att prata med någon som förstår, någon som jag kan säga precis hur det ligger till, till. Klumpen i magen blev lite mindre, några stenar föll från axlarna och ångesten lättade en aning. Tack så mycket!

Wow! Det är kallt ute idag! Och inne... Våra ytterfönster är nya, men vad hjälper det? Det drar halv orkan och blir svinkallt inne så fort graderna kryper lite neråt utomhus.

Jag vill inte ha mer vinter nu, jag är trött på det.

Jag vill ha mer ljus, mer sol, mer värme, mer långpromenader och mindre kläder på mig.

Snart går vi in i februari & det kommer bara svischa till så är det sommar, 1-årskalas, semester, inskolning... Det går så fort & jag undrar lite vart veckorna tar vägen?

På torsdag ska vi till BVC. Det är två månader sen sist och det ska bli kul att se vad Elias väger nu. Nu börjar det ju plana ut lite, både vikt- och längdmässigt, och det har troligtvis inte hänt så där jättemycket.

Februari. Kort månad och diverse aktiviteter inplanerat :) Jag ska på bio med Frida och (förhoppningsvis) Ida och tjejkväll hos Tess.

Jag ska även gå på föreläsning med Tommy Svensson, känd från "matakuten" och författare till boken "handbok för den kräsne konsumenten". En föreläsning som bland annat handlar om vad vi stoppar i oss, tveksamma tillsatser, E-nummer och hur vi kan påverka våra liv & vår miljö genom vår konsumtion. Förhoppningsvis jätteintressant. Jag har lyckats ragga med mig Laila & Ida på den så jag slipper gå själv :)

Nehepp, om man skulle pallra sig ut en sväng i kylan. Jag fick ett desperat sms från Elin igår angående hennes hår, så jag måste fixa hårfärg. Jag borde boka klipptid också, både till henne & mig... Men först frukost!

Ja, det var som jag misstänkte, fler tänder på g.

Inte konstigt att lilleman varit så tjorvig med att äta & allmänt gnällig. Jag har ju sett länge att framtänderna i överkäken är på gång, det har liksom varit lite bulligt i tandköttet. Men nu har det svullnat upp ordentligt & ser riktigt ömt ut, stackarn..

Jag skulle tro att dom tittar fram vilken dag som helst. Förhoppningsvis sover han lite bättre igen, när de kommit igenom tandköttet, man kan ju hoppas iallafall. Han sov ju riktigt, riktigt dåligt i den vevan när de i underkäken kom, sen blev det bättre.

Fast nu i skrivande stund ligger han som en liten korv & småsnarkar, gulleplutt!  

God Natt!

Elias Viktor Theo

Vi var ju som sagt och kollade bilbarnstolar igår, rena djungeln. Men det lutar nog åt Britax nya stol "Maxway". Den ska enligt försäljaren sitta bra i våran bil, inte ta upp alldeles för mycket plats, man kan justera bälteshöjden utan att knöka loss bältena & så är den ganska snygg :) Dessutom är den vad man kallar plustestad.

Statens väg och transportforskningsinstitut, alltså de som krocktestar bla bilbarnstolar, skriver så här om plustestet:

"Plustest är en frivillig kompletterande provning, som utförs av de bilbarnstolstillverkare som vill påvisa kvaliteter utöver de som ingår obligatoriskt i ECE R 44. Vid ett Plustest mäter man även de krafter som barnets nacke utsätts för vid en frontalkollision. Plustest är en kompletterande provning som görs på stolar avsedda för den svenska marknaden. En Plustestad bilbarnstol ger barnet lite extra säkerhet. En stol som klarat Plustest är E-godkänd för montering på samtliga sätesrader i bilen. En sådan stol garanterar att barnet som färdas i den inte utsätts för livshotande höga nackkrafter vid en frontalkollision."

Fast en del stolar kallas visst plustestade av tillverkaren när de är testade för barn upp till 25 kg. Men det är alltså inte samma sak, så man får ha lite koll själv verkar det som...

Vi ska ta svängen förbi barnens hus någon dag med & se vad de rekommenderar. & så måste vi ju så klart prova olika stolar i bilen, så att man ser att det faktiskt fungerar.

Idag har vi tvättid, det behövs egentligen inte för det finns knappt någon tvätt. Men det är lika bra att få bort det lilla som finns. Och så blir det det till att städa lite & handla... Rolig söndag med andra ord!

Vi ska promenera upp en sväng till brorsan också & hämta skötväskan som legat glömd där ett par veckor. Jag har faktiskt saknat den lite när man ska iväg.

     Britax Maxway.

Elias är ledsen. Det är gnäll & gråt mest hela tiden, ingenting är bra.

Tänder? Förkylning? Utveckling?

Något är på g, men jag vet inte vad. Jobbigt är det iallafall. För honom & för oss.

Jag skulle behöva en natt ensam. En natt, ett mörkt rum, hörselproppar och ett piller.

Det skulle nog göra susen.

...

Min mens är helskum. För tidig & för mycket.

Den ska egentligen inte komma nu, men sånt kan ju variera speciellt efter att man fått barn.

Troligtvis förblöder jag snart också.

Jag har blött mer på tre dagar än vad jag gjort sammanlagt i hela mitt liv förut. Men det kanske ska vara så också?

Hej dubbla menskydd! Hej läckage & blod everywhere!

Creepy...

Vi slappar lite i soffan. Skönt & mysigt att ta det lite lugnt en stund.

Snart ska vi åka till stan och kolla bilbarnstol. Det börjar bli dags att fundera lite på vad vi ska ha.

Inte för att Elias egentligen vuxit ur babyskyddet men dels är det aptungt att gå & släpa på honom i det, och dels så är ju en riktig bilbarnstol säkrare. Under förutsättning att barnet kan sitta ordentligt och uppfyller viktkravet.

Det gör han nog? Vi ska till BVC på torsdag så får vi se vad han väger då...

Vi behöver handla lite mat också. Inte mycket för frysarna är ganska fulla, men mjölk, pålägg och frukt.

Sånt där som går åt hela tiden och som det inte verkar spela någon roll hur ofta man handlar för det behövs alltid mer.

Imorgon är det en vecka kvar tills jag börjar jobba lite smått.

Fast jag har ju redan varit inne lite när det krisat, men nu går jag tillbaka på deltid.

På ett sätt är det skönt, framförallt ekonomiskt. Men på ett sätt kan jag inte låta bli

att undra om jag kommer orka? När jag aldrig får sova...

& snart är det Elinvecka igen! Himla bra!

För det blir både tomt, tråkigt och väldigt tyst utan henne.

När hon är här känns det ibland som att jag tjatar ihjäl mig...

Om läxor, om städning, tvätt, om att sänka volymen, om att gå & lägga sig, om att äta ordentligt, om att inte gapskrattande skype:a med kompisar sent på nätterna...

Sen blir det måndag och i lägenheten hägrar en obehaglig tystnad. Jag saknar henne.

Hennes skratt. Och hennes suckar. Hur hon ockuperar badrummet och mikrar mat kl tio på kvällarna.

Jag saknar röran som blir när de stövlar in flera stycken och det blir kaos, panik & hundlycka i hallen.

Jag kan till och med sakna tjafset och tjatet och den välbekanta meningen: "Uuuuut härifråååån nuu. Nu, nu, nuuuuu sa jag!".

Ibland önskar jag att hon var jämt, men så inser jag hur egoistiskt det är. Och då blir jag tacksam istället.

Tacksam över att jag har tur. Tur att det fungerar så bra med varannan vecka.

Tur att vi tycker ungefär likadant, tur att vi bor nära & hon faktiskt får gå som hon vill.

Tur att hon trivs på båda ställena, med alla inblandade. Det är halvsyskon här & där, plastföräldrar och släkter som inte är släkt.

& det fungerar. Inte alltid helt smärtfritt, och vägen dit har stundvis varit både lång och krokig, men det fungerar.

Alla jobbar för att det ska bli så bra det kan och jag tror banne mig vi lyckas ganska bra!

Det behöver inte alltid vara ett misslyckande när två människor går skilda vägar.

Det är ju ingen idé att hylla kärnfamiljen om hela kärnhuset är ruttet och fyllt med maskar som krälar runt och gör hål därinne...