Nu är den här, dagen jag aldrig riktigt trodde skulle komma..inskolningsdagen. Det har känts så långt fram, som att det är en evighet kvar & helt plötsligt står vi här. Det känns konstigt och ganska jobbigt, men jag får helt enkelt bita ihop. Jag ska ju börja jobba snart & utan förskola så funkar det ju inte alls. Jag hoppas att det kommer gå bra, att han gillar det, det skulle göra allting så mycket enklare. & skulle det vara så att allt blir katastrof så får jag väl helt enkelt lämna in om ytterligare föräldraledighet & vara fattig ett tag till.

Inatt sov Elias nästan hela natten. Ett kort uppvak runt 02 & sen inget mer. Men inte fick jag sova för det, nej nej. Hunden har haft skitmaraton & väckt mig en gång i timmen ungefär. Precis när jag somnat om var det dags igen, stackars krake. Men  vi hurrar i alla fall för att lilleman sov så pass bra!

Danne har en ledig period nu men flyger till Bergen på söndag & kommer vara borta lite längre den här gången. Vi måste försöka passa in så att de lediga dagarna hamnar rätt. Jag ska åka till Göteborg med jobbet i september och vill helst att Danne är hemma så jag slipper ha barn- & hundvakt.

Dagarna rullar på & det börjar dofta höst ute. Jag tycker det är mysigt & kan inte låta bli att längta lite tills alla träd skiftar färg och luften blir kallare. Vi har nyss varit ute och gått en blöt promenad. Klas är fortfarande dålig så jag får nog bege mig iväg och köpa Canicur så vi får stopp på det. Jag skulle vilja träna idag men hunden är rätt trött. Tro fan det, man vet ju själv hur man känner sig när man är magsjuk. Energin flödar ju inte över direkt.

Vi hade tänkt åka en snabbis till IKEA idag, men jag vet inte om jag törs lämna Klasse hemma. Det blir ju ändå några timmar, även om man är effektiv och inte slögluttar i onödan. Tänk om han blir bajsnödig under tiden vi är borta. Nej vi får nog vackert vara hemma. Kanske får bli en filmeftermiddag om vi hittar något bra att se? Vi såg "Hungergames" häromdagen, jag tyckte den var riktigt bra faktiskt. Inte på långa, långa vägar som boken men det är ju sällan en film blir lika bra. Men helt klart sevärd och spännande så nu längtar jag tills de andra delarna kommer på film också.

Jag skulle vilja se "Simon & ekarna" också, men jag vet inte om jag törs? För boken är så grymt bra, helt fantastisk! Jag tror inte att det går att göra den rättvisa i en film så jag blir säkert väldigt besviken.

Det hinner bara hända så tisslas & tasslas det. Mobiltelefoner går varma, facebook uppdateras & som gamar runt ett as flockas alla nyfikna. Bilder sprids och snabbast att skrika ut namnet vinner. Ni får mig att må illa!

Det är så fruktansvärt tragiskt när en ung människa berövas livet. Det får en att stanna upp, dra efter andan. För det händer faktiskt, det händer vem som helst. Och kvar står alla anhöriga. En mamma och en pappa som upplever varje förälders värsta mardröm, syskon som blivit en för lite, sambon som tvingas möta tystnaden & tomheten i sitt eget hem, vänner som aldrig kommer sluta sakna. Tårar som aldrig tar slut. Ett liv som inte gick att rädda. En människa som aldrig kommer tillbaka.

Aldrig någonsin.

Från djupet av mitt hjärta beklagar jag det fruktansvärda som hänt. Jag hoppas att ni finner styrka & tröst i varandra så att ni orkar ta er igenom det här.