Nu är den här, appen, efter en evighetslång väntan! Det här är ett testinlägg bara för att se om/hur det funkar.

Idag vankas det nagelfix och efter det fika hos mamsen. Vi har nyss promenerat och då stötte vi på en gammal bekant eller vad man ska kalla det. Vi känner inte varandra men har under alla år hälsat och ibland stannat och småpratat. En hundägare.. Idag när vi möttes berättade hon att hon fått ta bort sin tik. Sorgligt, och jag lider med henne, usch och fy! Hon var gammal men vad spelar det för roll? Det gör inte mindre ont för det och blir inte mindre tomt...

Nu har jag nog testat klart.

Eftersom ni inte tycker om vad jag ska skriver så får jag väl böja mig. Det blir sommar snart, vi har så mycket tid kvar innan hösten och vintern har oss i sitt grepp. Vi vänder oss sakta bort från solen & dagarna blir kortare men det bortser vi ifrån. Det blir sommar ändå. En lång, varm, strålande sommar. Faktum är att just i år kommer vi inte få varken höst eller vinter. Det kommer vara sommar fram till nyår!

Nä men skämt åsido, jag är en faktaknarkare & vi alla vet ju att det som gör att vi ens får sommar är jordaxelns lutning mot solen. Under sommarhalvåret lutar vi mer mot solen än under vintern. Vi vet också att jorden rör sig runt solen och snart kommer "fel sida" av jordklotet vara vänt mot solen, i ett halvår ungefär. Det är då det blir mörkt hos oss, vare sig vi vill det eller inte. Höstdagjämningen (som inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra himmelssfären, alltså passerar himmelsekvatorn) kommer allt närmre & så här illa är det under juli månad: Avståndet från himmelsekvatorn minskar från 23 grader till 18 grader. Det händer inte så mycket under julis första halva men desto mer under slutet av månaden. Detta får ju så klart konsekvenser. Dagarna blir kortare & nätterna mörkare. Sammanlagt går solen upp cirka 45 minuter senare i slutet på månaden och den går ner 45 minuter tidigare. Därmed minskar dagens längd med ungefär 1 1/2 timmar.

Men för er skull så kan vi bortse från det också ;)

Som ett knytnävsslag rakt i ansiktet. Ett jävla hånflin och en handrörelse, som om jag var en fluga du kan vifta bort. Det äter upp mig inifrån, stör min värld & gnager sönder mig. Jag har aldrig någonsin känt mig så otillräcklig, så liten och så maktlös.

En kväljande känsla, som om allt försöker komma ut. Jag vill kräkas, vända ut och in på hela mig. Få det att försvinna.

Jag ser. Förstår du inte att jag ser?

Ibland är det en förbannelse att vara kvinna...

När jag var yngre och hade mens så blev jag sjuk. Riktigt sjuk. Feber, kräkningar och smärtor så att jag trodde jag skulle dö. Varenda gång. Sen blev det bättre. Efter att jag fått Elin höll det sig på en normal nivå, mensvärk hade jag alltid men helt hanterbart. Sen hade jag p-stav i sex års tid & var helt mensbefriad.

Nu vet jag inte vad som har hänt? Efter Elias har min mens krånglat, den är sen jämt och ständigt, jag verkar ägglossa bara några dagar efter att den har slutat och mensvärken har kommit tillbaka. Sist jag hade mens gjorde det fasligt ont & nu kan jag inte ens gå! Det sliter och drar, det värker ut i ryggen, ner i benen. Jag är helt spyfärdig av smärta och det gör allvarligt talat så ont att jag vill gråta. Det känns som någonting sliter sönder mig inuti, som att jag ska gå av på mitten. Är det normalt? Ska det vara så här?

Jag hade tänkt dra till stan en snabbis & sen ut i skogen med min hund, men det går inte. Det är helt omöjligt, jag är förlamad av smärta & undrar halvt om halvt om inte döden vore att föredra :(

Igår åkte jag återigen vägen till Borensberg, för tredje gången den här veckan. Var på hundträning med allra bästa flattegänget & det gick som vanligt alldeles kanonbra! Lydnaden var kanske ett litet kapitel för sig, Klas var ofokuserad & flamsig men det är mitt eget fel, för som vanligt har jag tränat alldeles för dåligt. Jag kan ju inte begära att han ska fixa vissa moment med så pass mycket störning när han inte ens kan det ordentligt.

Apporteringen däremot: klockrent. Söket fixade han galant, inget flams, världens driv som vanligt och han försökte inte ens sno någon av de avlämnade dummiesarna. Likaså markeringarna är jag störtnöjd med. Vi körde visserligen bara tre för han var ganska trött men jobbade trots det jättebra! Vi körde även sittande i grupp med störning utav lilla Alva som fick gå runt & kasta "nej-dummiesar", otroligt jobbigt för en sån som Klas som tycker att just flygande dummies är det roligaste som finns. Nyttig träning som jag borde göra oftare..

  Klas med sin vackra syster Selma.

Vart är sommaren? Jag är nog inte den enda som undrar och inte den enda som är besviken. Den här sommaren som jag sett fram emot så otroligt mycket. Förra sommaren satt jag nyförlöst som en padda i soffan, med svettningar, och gjorde ingenting annat än ammade, känns det som i alla fall. Elias var en pyttemänniska, en liten närhetstörstande bebis som inte kunde sova annat än i famnen. Jag spenderade mina dagar med att beundra honom & fantisera om tiden framför oss. Som den här sommaren till exempel. Jag har sett framför mig hur vi skulle njuta av värmen, solen, bad & glass. Långa cykelturer, promenader, parkhäng & annat mys. Vi gör visserligen allt det där ändå, med undantag av badandet, men lite mer värme, lite mer sol & lite mindre taskigt väder hade helt klart gjort den här sommaren lite bättre.

Idag är det måndag, den av veckans dagar som jag hyser någon slags hatkärlek till. Jag älskar de måndagar när Elin kommer hem lika mycket som jag hatar de när det är dags för henne att gå till sin pappa igen. Idag är det en bra måndag, hon kommer hit & min familj blir hel. I en vecka är den komplett sen splittras vi igen. Danne drar tillbaka till Oslo på söndag, Elin försvinner på måndag & då är det bara jag, lilleman & den håriga kärleken kvar. Vi klarar oss, det gör vi absolut, det går inte ens någon nöd på oss. Jag har lärt mig att leva med en ständig saknad, det känns som att det alltid är någon som fattas. Man tror kanske någonstans att man ska vänja sig vid att vara halvtidsförälder, att det blir mindre jobbigt med tiden att ha ett barn som bara är "hemma" varannan vecka, så är det inte. Det är alltid precis lika jävla jobbigt.

Vi går mot höst, jag känner det i luften på kvällarna & inom mig väcks en längtan. Jag älskar hösten. Den är min absoluta favoritårstid. Alla färger, den klara luften, mörkret som faller om kvällarna, levande ljus, den första frosten, gatlyktor vars ljus glittrar på regnvåt, svart asfalt. Det är vackert & jag har alltid älskat det, så länge jag kan minnas.

Först vill jag tacka er som kommenterar, det är lika kul varje gång jag fått en ny kommentar & om jag inte svarar så beror det på att jag inte anser att det finns något svar eller att kommentaren inte innehöll någon fråga. Det handlar alltså inte om nonchalans.. (eller som i vissa fall att bloggaren bytt adress & jag får fan inte iväg kommentarerna..??!)

Jag fick en kommentar om Elin, en fråga om varför jag nästan inte skriver någonting om henne. Att det vore roligt att läsa om hennes liv, vad hon gör och hur hon är. Inte bara random grejer som att hon t.ex har duschat. Om hon har förnedrats nåt speciellt??!! Jag hoppas innerligt att det ska stå förändrats..

Jag har i ett tidigare inlägg förklarat precis varför jag är sparsam med inlägg om henne. Hon är snart fjorton år & i en ganska känslig ålder. Det finns massor med saker jag skulle vilja skriva, jag skulle vilja berätta om vår vardag tillsammans, ibland när vi bråkat/tjafsat skulle jag vilja vräka ur mig saker, ibland skulle jag vilja skryta om henne. Hon är min dotter, det finaste jag har, jag älskar henne och respekterar henne.

Just därför väljer jag att inte skriva speciellt mycket om henne. Hon har vänner som vet att jag bloggar, som läser sporadiskt & det finns säkert saker i vårt liv som hon inte vill att de ska ta del av via min blogg, om ens alls. Hennes pappa vet troligtvis att jag bloggar, jag tror aldrig han skulle läsa men om han skulle göra det finns det säkert saker hon inte vill att han ska veta, speciellt inte via min blogg. Problemet är jag inte vet vart gränsen går för henne? Jag vet inte vad som skulle göra henne ledsen eller upprörd, jag vet att det är okej att jag nämner henne när vi hittat på saker eller när det gäller vardagliga saker som att hon ockuperat duschen eller att hon spelar sönder låtar på alldeles för hög volym. Just därför är det bara de vardagliga, tråkiga sakerna som jag delar med mig av när det rör henne. Så kommer det förbli.

Och angående Elias, det faller sig ju ganska naturligt att jag skriver mer om honom eftersom han är en liten plutt som jag spenderar största delen av min tid med. Han är liten och försvarslös, kanske borde jag inte skriva om honom överhuvudtaget heller? Men det handlar oftast om småsaker som roliga ljud han gör, att han lärt sig något nytt osv. Jag har svårt att tro att det skulle såra honom/skada honom på något sätt. När jag skriver om hans eviga sömnproblem försöker jag vrida det så att det handlar om mig. Det är mina känslor, min upplevelse, och har ingenting som helst med att göra hur han är som person eller vad jag tycker om honom.

Det här är min blogg, inläggen handlar om mig. Mina tankar, mina känslor, mina upplevelser. Men det är bara en ytterst liten del av mitt liv, ett fåtal av mina tankar och känslor. Jag är en alldeles för inbunden person för att kunna dela med mig öppet om allt. Mina barn är självklart en stor del av mitt liv men det betyder inte att jag kommer skriva ohämmat om dem.

Det har varit lite si och så med bloggandet ett tag, jag tänker inte komma med några ursäkter. Känner jag inte för det så låter jag bli, så enkelt är det.

Idag är det fredagen den trettonde, inget speciellt med det förutom att Danne kommer hem! Jag har gräsänkat klart för den här gången och är numera sambo igen. Åtminstone i nio dagar. Nio långa dagar, som förmodligen bara kommer svischa förbi. Men jag ska försöka njuta & ta vara på tiden, värdesätta den. Det är enkelt & det är faktiskt en av de saker som jag tycker om med att ha en sambo som jobbar borta, det är så lätt att uppskatta tiden man har tillsammans.

I onsdags åkte vi på kryssning, jag, Ida, Elin & hennes kompis Bella. Det var kul och det gick alldeles för fort, vi hade strålande väder & kunde sitta på soldäck & dricka drinkar. Elias hängde med farmorn & allt hade gått jättebra så nu har min lämnabortångest släppt lite. Varför är jag en sån tönt när det kommer till att ha barnvakt? Jag vet ju att det är normalt att man lämnar bort sina barn ibland & ändå tycker jag att det är..ja, jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag kan inte sätta ord på känslan. Fast det är samma med min hund..jag tycker det är skitjobbigt rent ut sagt. Men nu trotsade jag alla dessa känslor, lämnade bort båda & släppte loss på Östersjön. Så här i efterhand känns det bra, det gick ingen nöd på någon av dem (för varför skulle det göra det liksom??) & jag kunde faktiskt slappna av på riktigt & jag tror till och med att det var ganska många timmar där på båten när jag inte ens tänkte på dem..

Klas hämtade jag idag, han har haft det kanonbra & busat runt med sin syster Selma & morbror Melvin. Dessutom har Gunilla varit på honom med saxen så nu är han kanonfin!! Och trött. :)

Efter trippen till uppfödaren kom Laila hit på fika & lite prat. Det var trevligt & tiden gick hur fort som helst så nu ligger jag efter med matlagningen. Jag borde sätta fart, för jag är hungrig & Danne borde komma hem när som helst. Då får jag middagssällskap, trevligt!

Igår städade jag, det var välbehövligt & jäkligt skönt när det var klart. Skåpsluckor, dörrar, lister, köksfläkten, mikron & ja så klart alla golv, och alla ytor. Sen tvättade jag & bäddade rent i sängarna. Och sen åkte jag ut till Dannes morsa och käkade grillat. Perfekt att slippa laga mat :) Jag hade precis tagit fram en lök som jag skulle sätta kniven i när jag fick ett mess om att det bjöds på grillat i Lämmetorp. Löken åken in i kylen igen, snabbt som tusan.

Nu ska jag packa ihop lite grejer, svänga förbi Viberga en snabbis & sen ut i skogen med hundar & vänner. Kronans droghandel säljer ett myggmedel som är godkänt att använda på små barn, alltså barn under tre år. Så jag ska dit & införskaffa det.

Jag känner mig effektiv, klockan nio påbörjade jag dagens mat. Löken åkte fram igen & jag har gjort köttfärssås. Himla smart, då slipper jag ju laga mat sen när jag kommer från skogen. Bara att värma och jag får tid till massa annat roligt istället för att stå framför spisen.

Jag har även hunnit ringa både försäkringskassan, hyresvärden och Norsholm här på morgonen. Så alla dagens måsten är redan avklarade. Nu blir det hundträning, jag tror minsann det står apportering på menyn idag. Jag får ju liksom passa på när min bästa hjälpreda Ida är med.