Jag hade sett fram emot en ganska tidig kväll men se det blev inget med det eftersom Klashjärtat smakade lite på en padda på kvällskissen..

Paddförgiftning, inga trevliga saker. Och inte blir det bättre av att googla och läsa om allt läskigt som kan hända och hur lång tid det kan ta innan det släpper. Över ett dygn i värsta fall, små pupiller, extrem salivering, påverkan på andning, slemhinnor och magtarmkanalen, vinglighet, dåsighet...huvaligen!

Men peppar, peppar..det gick bra (törs knappt skriva det), visserligen dreglade han kopiöst en stund. Skummade ur munnen i ungefär tio minuter & såg väldigt olycklig ut. Jag sköljde munnen på honom och drog ett varv med tandborsten. Sen huxflux så lugnade dreglandet ner sig och han snodde en hårborste som han började leka med. Åter till det normala med andra ord.

Några små pupiller eller andra konstigheter syntes aldrig till & nu ligger vi nerbäddade i sängen.

Hoppas på att komma i väg påhundträning i Borensberg imorgon och att natten blir lugn. Gonatt!

Evighetsnattning. Klängig liten apunge som bara vill ligga nära, nära, nära. Förvisso är det gosigt men jag är trött. Jag vill ha lite tid för mig själv i soffan.

Jag vill sitta i lugn och ro med OS-invigningen på tv och slötitta.

& bara för att jag skriver så här så smyger sig det dåliga samvetet på. Sitter som en liten demon på ena axeln och väser att jag är en dålig människa. Att jag borde ha mer tålamod, sucka mindre och le mer när jag för hundrafemtioelfte gången gör ett försök att lägga ner honom i sin säng.

Det gnager i mig, att jag inte orkar finnas till. Inte just nu. Jag har ägnat halva natten åt att trösta, krama, killa, sjunga och låta en liten människa sova på mig. Nu behöver jag andas, ladda om ifall den här natten blir likadan.

Han sover nu, lugnt och stilla, sen en stund tillbaka. Min fina pojke. Den vackraste som finns. Jag älskar dig så att jag går sönder.

...med konstant huvudvärk! Jätteskönt, eller inte. Kanske är det vädret, kanske någonting annat. Jag har ingen aning. Tabletter hjälper inte inte ett dugg och det börjar bli ganska tröttsamt..

Det går som ett spjut från bakhuvudet och rakt igenom hela huvudet på sidan, ut mot vänster öga. Jag får nästan för mig att om jag skulle peta ut ögat och gräva lite med en sked bakom så skulle det bli bra, det känns så, men jag är ju inte dummare än att jag fattar att det skulle det ju inte alls.

Jag tror det är nåt skit som sitter i nacken så det smartaste vore nog att gå till en naprapat eller massör eller nåt i den stilen. Jag hoppas hela tiden att det ska släppa av sig självt, men jag undrar ja?

...men eftersom min bättre hälft tagit med sig bärbara datorn till Norge så får det bli så. Orka gå till stationära datorn och sitta där, som min fjortonåring skulle ha uttryckt sig..

Jag tvättar och slappar i soffan om vartannat. Tvättberget är nästan borta, fast det kan nog inte kallas berg eftersom det bara var en knappt full tvättkorg. Hur som helst är det skönt att ha det gjort.

Det blev skogen idag. Hund(& barn)aktivering under några timmar. Klas fick köra lite sök, några markeringar och några "nejdummies"-övningar. Sen badade han i kärr och efter det tränade vi på att sitta uppbunden ett par meter från fikaplatsen...inte hans starka sida. Men utan träning lär det ju knappast bli bättre. Jag hade planerat att träna lite linjetag också men Trasan (kärt barn..) blev ganska trött efter det andra så jag avstod.

Elias struttade omkring som en liten moss-&pinnsamlande prins, klättrade, ramlade och hade det allmänt bra. Supernöjd liten skogsmulle. Och jag lyckades få Pandis (Elias kompis) att somna i min famn när Mallan var iväg och gick spår! Det kanske verkar fjöntigt, men det hör verkligen inte till vanligheterna att den lilla damen somnar någon annanstans än hos sin mamma, så jag känner mig rätt duktig!!

Imorgon har vi planerat att dra på marknad på förmiddagen och sen vankas det hundträning framåt kvällen. Elias ska till sin farmor för om det är lika mycket mygg i skogen imorgon kväll som det var i onsdags så känns det allt annat än schysst att släpa med sig honom ut.. Farmor ville gärna ha en liten nattgäst så han blir faktiskt kvar där till torsdag. Det känns helt okej, även om det samtidigt är lite jobbigt. Men jag måste ju träna på att inte vara en sån mespropp..

Fast är det verkligen mesigt att vilja vara med sina barn? Att inte ha barnvakt speciellt ofta? Jag tycker egentligen inte det.. Däremot är jag väldigt glad att Dannes mamma bryr sig så mycket och vill vara med Elias. Jag vill verkligen att han ska få det jag har, bra relation till sina far-och morföräldrar. Jag älskade att vara hos mormor och farmor när jag var liten, älskade att sova där och har mängder med lyckliga barndomsminnen tack vare dom. Det är anledningen till att jag har barnvakt när det egentligen inte är dödsnödvändigt.

Ibland önskar jag att mina egna föräldrar var annorlunda. Pappa försöker så gott han kan, men lämna mina barn till någon med alkoholproblem är inte aktuellt. Han får gärna umgås med dom, nykter och i mitt sällskap men jag skulle aldrig, över min döda kropp, lämna dom ensamma där... Mamma är ett kapitel för sig, hon är inte speciellt intresserad, har aldrig varit och kommer troligtvis aldrig bli. Det gör ont ibland, men jag har liksom förlikat mig med det faktum att mina barns mormor aldrig kommer vilja vara/bli så viktig i deras liv som min mormor har varit (& fortfarande är) för mig.

Det har inte varit en dålig natt, inte på något sätt. Ändå är jag så trött. Jag är så trött att jag inte ens ser ordentligt, ett tag trodde jag att jag glömt ta på mig glasögonen men icke.

Dessutom hade jag hoppats på sol idag, men det är bara grått och trist ute. Vi får väl se om jag hittar någon inspiration till att göra nåt idag, hunden verkar lite uttråkad och Elias gnäller sig blå för att han inte får min telefon...suck. Det börjar bra med andra ord.

Jag vill till Ullared! Vi skulle ha åkt ner till Halmstad i helgen och firat Nicklas som fyller 30, och självklart svängt förbi gekås någon av dagarna. Men i och med att Danne fick jobbet han hade sökt blev han inte ledig, typiskt! Nu vet jag inte om jag ska åka själv med vänner eller vänta några veckor och åka med D, om jag ska ta bil eller buss och om jag ska åka bara över dagen eller hyra stuga och sova över?
Vilka oerhörda problem jag har..

Idag är det hatmåndag igen, storbarnet drar till sin pappa. Men, den här måndagen är ändå lite bättre än övriga hatmåndagar. För den här veckan får jag några bonusdagar med henne. Hon kommer tillbaka hit redan på fredag eftersom hon inte vill följa med sin pappa till Rättvik.

Nu ger jag upp! Nu har jagat hunden som snor allt han kommer över, leksaker, soffkuddarna, filten och försökt roa barnet samtidigt som jag försöker blogga.. Det borde ha tagit max fem minuter att skriva det här inlägget, men jag har snart hållit på i 40 minuter. Underbara stökmorgon!

Soliga söndag, jag älskar dig! Är precis hemkommen efter världens skönaste promenad, solen stekte och hoppet om sommaren har återkommit.

Idag drar Danne tillbaka till Norge och jag blir "ensamstående" igen. Jag har en veckas semester kvar, två veckor föräldraledigt efter det & sen, jävlar i havet, är det dags för att börja jobba igen. Himmel vad konstigt det känns! Jag kan inte fatta vart tiden tagit vägen?

Elias ska skolas in på förskola & hur jag än vrider och vänder på det så måste jag nog inse att bebistiden lider mot sitt slut. Lille snuffseplutten, väx inte upp för fort!

Inatt ramlade Elias ur sängen, för första gången någonsin. Jag kände någonstans i dimman hur han kröp omkring på mig, sen hörde jag en duns & ett illvrål. Kraken.. Men det gick bra, lite kramar & sen somnade vi om allihop och sov till sju. Jag hade gärna sovit lite längre.. Igår klev jag upp strax efter sex och drog till klubben för att vara funktionär på utställningen. Elias passade då på att sova till 8:30 berättade D triumferande när jag kom hem. Tack för upplysningen liksom.. Skitunge! ;)

Idag har jag inget inplanerat, förutom att hämta Elin som sovit i Hällestad. Hon drog till stan med Melker igår förmiddag och åkte direkt hem till honom efteråt. Finaste, finaste Elin! Hon gav mig den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått när jag fyllde år. Ett brev där hon skrivit hur mycket jag betyder för henne och hur tacksam hon är för att jag är hennes mamma. Jag får tårar i ögonen varenda gång jag läser det & jag ska spara det för all framtid. Jag skulle vilja rama in det, men det är text på båda sidor om papperet så jag vet inte riktigt hur jag ska få till det i så fall.

Jag undrar om jag börjar bli gammal? Jag börjar ana vissa ålderstecken..som att jag blev själaglad över en duk från Björke vävstuga och en Marimekkoskål jag fick av mamma i födelsedagspresent. Hon tyckte det var dags att jag fick lite "vuxna" presenter & en ordentlig duk ska finnas i alla hem. Den var jättefin & skålen går i samma färg som min iittalaljuslykta, skitsnyggt!

Jag är så sugen på att göra "någonting" här hemma.. Kanske lite nya gardiner, mattor, krukväxter, ljuslyktor och lampor? Helst nya golv & tapeter, men i en hyreslägenhet? Njääe va? Jag är sugen på att piffa till hemmet lite, helst av allt vill jag ha ett hus att styra i. Men drömhuset lyser med sin frånvaro.. Det finns ju några stycken jag skulle vilja ha, problemet är att de som bor där inte verkar ha några planer på att flytta. De blir ju aldrig till salu... Så Åååååååsa, kan du bearbeta din bror lite, manipulera honom att flytta?? Hans hus är nämligen ett av de jag skulle kunna tänka mig att köpa ;)

Elias med sin far i rutschkanan, skitkul!!

Klas gräver i sandlådan

Blev trött av allt grävande & la sig i gropen *älsko*

    Elias spanar in lillkusinen :)

Det finns ingenting annat att göra i reatider än att fräscha upp hundklädesgarderoben lite. Damn, vad nöjd jag är! Er ska jag slita på i vått & torrt, tills döden skiljer oss åt. Förhoppningsvis eran död, för jag håller troligtvis längre än vad ni gör.

Mina gamla hundkängor får gå i graven nu, jag gråter eventuellt en liten skvätt. För det finns inga skor jag gått så många mil i som dom, det inns inga skor som ställt upp så mycket för mig i all terräng, i alla väder som dom. Men allt har sin tid & deras är förbi. Nu börjar ett nytt kapitel, med nya trotjänare. Jag ska bara gå in dom först...

Nya brallorna är bara en bonus, för att det var halva priset & alltså så attans billiga.

Happy birthday to me!

Idag fyller jag år. Jag är alltså inte 30 längre, utan 31. Åren går förbaskat fort! Det har hittills varit en bra dag & jag hoppas det fortsätter. Ikväll ska vi ut & äta med några vänner, Dannes syrra & hennes sambo, det blir nog trevligt!