Med anledning av en blogg jag brukar läsa har jag funderat en del på hur människor som läser min blogg uppfattar mig? Är min blogg ärlig? Jag tror nog att jag kan säga att den är det. De delar av mitt liv som jag väljer att skriva om. För jag skriver inte om allt, jag skriver knappt om hälften. Ibland önskar jag att mina spärrar inte var så hårda, ibland skriver jag inlägg som aldrig publiceras. Är jag feg då?

Vissa delar utesluter jag av respekt till andra. Jag skriver ytterst sällan om min dotter & kanske uppfattar folk det som att jag inte umgås med henne? Som att vi aldrig bråkar? Hon skriver om mig ibland, oftast när hon är arg. Det kan vara ganska hårda ord skrivna i ett upprört tillstånd. Vad känner jag när jag läser det? Blir jag arg? Nej. Sårad? Självklart.

Men hon är ett barn, hon lever i nuet & hennes verklighet är fylld med bra mycket mer drama än vad min är. Jag skulle kunna skriva inlägg om hennes skolgång, om våra bråk, om allt jobbigt som hör tonårsperioden till. Om hur jag som förälder slits mellan hopp och förtvivlan, om hur ilska, besvikelse och rädsla ofta blandas med glädje & stolthet. Jag tycker egentligen att jag borde få skriva vad jag vill i min blogg, att jag borde få ventilera alla tankar jag har, men jag kan inte lämna ut henne på det sättet. Så jag väljer att låta bli.

Jag skriver mest om min vardag och min hund. Det händer att jag klagar och är negativ men oftast blir det ganska glada blogginlägg. För jag är för det mesta glad, jag är nöjd med min tillvaro, jag trivs med mitt liv. Betyder det att jag aldrig är ledsen eller arg? Nej, så klart gör det inte det. Jag har ganska hett temperament, blir lätt upprörd och bryr mig alldeles för mycket om vad folk gör eller säger. Mitt liv går ofta i rosa nyanser men att säga att det ständigt är rosenrött vore en lögn.

Däremot har jag svårt att uttrycka mig när saker är jobbigt och ibland avundas jag människor som utan att blinka kan skriva en halv novell om när livet känns skit. Jag är en sån där som trycker bort, gömmer undan, sväljer. Det har jag alltid gjort. Jag är en samlare & jag imponeras ständigt över hur mycket jag kan trycka undan utan att falla sönder inifrån. Men jag har tränat länge, ungefär hela livet. Jag är så djup & det finns så många undangömda vrår att stoppa saker i. Problemet är att jag knappt kan leta fram det själv sen. Det är ett slags försvar, det är jag medveten om. Jag har nämligen gått i terapi & jag är bättre på att släppa fram känslor nu. Men jag kommer nog aldrig någonsin bli bra på det. Jag kommer nog alltid vara ganska svår att komma nära inpå.

Jag har svårt att lita på människor, är misstänksam och mitt kontrollbehov är helt sjukt ibland. Det har att göra med min barndom, jag har förklaringar till allt. Jag vet precis varför jag sätter upp ogenomträngliga murar runt omkring mig, jag vet precis varför jag alltid förväntar mig att människor sviker & jag vet precis varför jag har så fruktansvärt svårt att släppa saker & låta någon annan göra dom. Det här är sånt som jag sällan skriver om, mest för att jag inte klarar att blotta mig. Det handlar inte om att jag är oärlig i bloggen, det handlar om att jag inte kan släppa in folk. Jag vill inte att random people ska läsa tankar som jag knappt kan yppa för mina närmsta vänner. Det känns skitkonstigt.

Min blogg ska spegla mig. Gör den det? Egentligen inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är en av de dikter som etsat sig fast i mitt huvud & suttit där sen mina tidiga tonår. En av (visserligen många) texter som hjälpt mig genom livet. Kloka ord som fått mig att fundera över saker, styra mitt liv, fatta beslut och agera för min egen...

..som inte passar längre.   Ibland blir jag galen. Så fruktansvärt arg över hur korkade människor det finns. Och ännu argare blir jag när jag inte kan skriva vad jag vill, vräka dynga över tröghuvudet här i bloggen. Självklara saker som glöms bor...

Jepp, nu har jag börjat jobba på "riktigt". Tillbaka på full tid, kul men ganska jobbigt faktiskt. Jag har nog blivit lite förslappad.. Idag har Elias varit hos farmor och röjt runt medan jag var på jobbet. Nu har jag gjort tre dagar av fem och se...

Så känns det faktiskt ganska bra. Elias sken som en liten sol med hela ansiktet inkletat i filmjölk när jag kom och hämtade honom. Han hade sovit över en timme och "läggningen" hade tagit ungefär 20 min, vilket är relativt kort tid. Ibland kan h...

Jag ska inte hämta mitt barn förrän klockan 15. Vet ni hur lång tid 5,5h timmar känns just nu?   Fast jag har fått skingra tankarna en stund, Åsa kom hit med Hero. Vi gick en promenad, åt en glass & släppte hundarna i bruksparken. Nu ska jag tona...