Och idag är ansiktet om möjligt ännu värre. Det kliar så jag blir tokig, är rött och har svullnat upp ännu mer. Jag ser ut som ett jävla miffo.. Fy fan!

Imorgon kommer hon hem. Min älskade flicka, som jag har saknat dig!

...

Imorse packade vi allt vi behövde & lite till, sen drog vi iväg till Borensberg för att möta upp Klasses uppfödare och ett gäng med andra flattar. Vi startade dagen med en fin skogsrunda och därefter tränade vi lydnad och apportering. Mycket givande och hur kul som helst!! Lydnadsträning i grupp är så nyttigt & det blir alldeles för lite sån träning för min del i vanliga fall. Klasse skötte sig exemplariskt, inte för att han kan så mycket än, men lite linförighet, sitta kvar, ligga kvar och inkallning blev det för vår del.

Apporteringen var dagens höjdpunkt. Det är så fruktansvärt roligt! Jag tycker så klart att allt som har med hundträning är roligt, men att lära sig nya saker & att använda sin hund till det den faktiskt är till för, det blir något alldeles extra kul. Jag fick drösvis med träningstips, förslag på övningar och en hel del frågetecken uträtade. Det var tre ganska intensiva timmar som gav mig hur mycket som helst! Jag känner mig supertaggad och vill träna, träna, träna.. Men Klas han ligger som ett slappt skinn i soffan, så han behöver nog vila :) Och det är ju det här med att bromsa lite, en hund kan faktiskt bli överstimulerad likväl som understimulerad. Inget av alternativen är bra. Det handlar om balans & det fina, svenska ordet "lagom".

Fikade gjorde vi ju också, såklart. Ingen hundträning utan fika, hur skulle det se ut liksom? Jag längtar som bara den tills nästa gång jag ska dit. Det kommer tyvärr dröja ett par veckor för nästa söndag jobbar jag & söndagen efter det ska vi ha kalas för världens finaste ettåring.

...

Solsken är toppen, men man ska ju smörja in sig... Jag blir sällan bränd men vill gärna smörja in mig ändå. Vi har hudcancer i släkten & jag har tagit bort flera stycken "misstänkta" leverfläckar och fått strikta order från hudläkaren att alltid smörja in mig. Men det är det här med min jobbiga ansiktshud. Den är så känslig & jag får allergiska reaktioner av allt möjligt, så jag är lite rädd för salvor & krämer. Hur som helst så smörjde jag mig med Elias solskyddskräm för barn. Tänkte att det borde ju vara milt..

Tji fick jag & ett kliande, rosigt, stickande ansikte.. Fy vad jag hatar det här! Nu har jag suttit och lusläst innehållsförteckningen & jämfört med innehållet i den kräm jag sist fick en reaktion av. Men inte blir jag klokare för det? Jag tänkte att jag kanske skulle kunna hitta någon/några ingredienser som är lika så att jag kan akta mig för dom i fortsättningen. Men tydligen så kan ju vissa ingredienser ha fyrtioelva olika namn, så inte är det lätt inte. Någon som har något tips på solskyddsmedel för extremt känslig hud?

Det sjuka är att det inte alltid varit så här. Fram till för ungefär tre år sen så kunde jag kleta på vad skit som helst, jag reagerade aldrig på något. Nu törs jag knappt smörja in ansiktet överhuvudtaget för jag får bara den ena reaktionen efter den andra. Skumt.. & jobbigt!

Nu är det nog dags för lillplutt att hoppa i trynlådan, han står här bredvid, gnällig & trött.

Så just därför har jag gjort lite somrigt på balkongen. Städat & grejat. Skrubbat av det sunkiga balkongräcket & planterat blommor. Jag har målat om balkongmöblerna i en ytterst ljusgrönbeige färg som ser ut som mjukglass med en touch av päron & kola. Äh det är svårt att beskriva, men jag älskar den. Dessutom går den så sjukt bra ihop med mina gräddigt rosa & lila krukor.

Så nu kan sommaren komma. Fort, fort, fort! Och stanna länge. För min del får sommaren gärna vara så lång att jag hinner tröttna. Jag vet inte om jag någonsin upplevt det? Det har i alla fall hänt ett flertal gånger när det gäller vintern. Fast jag skulle absolut inte vilja ha sommar jämt. Jag älskar våra årstider.

Våren för att allt spirande liv får en att känna sig alldeles bubbligt lycklig, pigg & glad. Jag kommer liksom ur någon slags halvdvala som vintermörkret försatt mig i. Sommaren för att allt känns så lätt när solen skiner, när dagarna är långa & nätterna ljusa. För att ljumna sommarregn bara är skönt & för att nyklippt gräs luktar så gott. Hösten för att hela skogen sprakar av färg, för att luften är hög & kall & frisk. För att den första frosten kommer och låter så där härligt knastrig när man kliver på en gräsmatta. För att man får börja tända ljus & mysa under murriga filtar. Vintern för att gnistrande snö är så vackert att det tar andan ur en. För att jag blir som ett barn på nytt när jag åker pulka, skidor och bygger snögubbar. För att varm choklad aldrig smakar så gott som utomhus en kall vinterdag.

LilleKlas var med oss ute & målade. Honom duschade jag igår, idag har han målarfärg på ryggen och barnmat i ansiktet. Men han luktar inte träskpadda i alla fall, allid något :)

Ja, Elias var ju självklart också med men han ägnade största delen av måleritiden till att sova. Nu sover han igen efter en extremt lång & utdragen nattning. Jag har sjungit så det känns som hela strupen torkat ihop. Han var lika jobbig igår när han skulle sova. Totalvägrar och ska bara ställa sig, sätta sig eller rumla omkring i sängen. Dessutom vaknade han tio i fyra imorse & var totalt otröstlig. Jag vet inte hur länge han höll på men närmre två timmar var det. Jag hoppas han sover bättre inatt. Jag läste någonstans på internet om barns utveckling runt året. Det stod någonting i stil med att när man precis tror att man fått ordning på nätterna & barnet börjat sova bra så börjar skiten om. Ännu värre. Jisses..

Men vi tar oss nog igenom det med. Sömnbristen spelar mindre roll egentligen, jag tycker bara det är så fruktansvärt jobbigt när han är så ledsen och det inte spelar någon roll vad man gör. Jag kan inte alls minnas det här från när Elin var liten. Så antingen var hon en ovanlig unge som aldrig krånglade med nåt (ungefär så minns jag det) eller så har jag helt enkelt glömt bort allt det jobbiga?

Regnar det ute? Det ser faktiskt så ut när jag tittar ut genom fönstret från mitt hörn i soffan. Men det kan också vara så att jag har smutsiga glasögon..

Jag som nästan aldrig blir förkyld..

Jag hatar snor och den här känslan av att huvudet skulle kunna sprängas för att det är helt snorfyllt. Som alltid försöker jag förtränga förkylningen, om jag inte låtsas om den så lider jag inte av den. Det är svårare än det låter. Det är i princip omöjligt att nonchalera syrebrist. För det är så det känns, som att jag ska kvävas. Kewl..

Idag är det lördag & jag funderar på vad jag ska göra med den här dagen? Sitta inne känns inte som något alternativ. Jag ska pilla i mig en huvudvärkstablett eller två och sen är jag nog med i matchen igen. Jag har inte ett skit att skriva om så jag förstår inte ens varför jag sitter här?

Jag skulle vilja shoppa sommarkläder. Fina shorts, kjolar, klänningar... Tills jag ser mina bleka, halvfeta ben.. Då känns det som att det är bortkastade pengar. Jag är inte speciellt tjock, det vet jag. Men jag är lite "lös" eller vad man ska säga? Skulle behöva tajtas till och formas om. Det sitter lite för mycket på vissa ställen & alldeles för lite på andra. Egentligen bryr jag mig inte så mycket hur jag ser ut. För mig är det viktigare att det känns bra, att jag orkar, att jag inte känner mig svag. Som jag gör just nu.

Jag tycker om att ha bra flås, inte bli trött i musklerna för minsta lilla.. Jag är otränad, svag, känner mig lat & jag trivs inte alls. Jag måste ta tag i det här, hur jag nu ska hinna det?

Vi håller på att prata om Elias rum. Vi får göra om datarummet till barnrum, det känns som det börjar bli dags. Därmed inte sagt att han kommer sova i eget rum, för det vet jag inte om jag är redo för? ;)

Hur som helst så frågade jag Danne hur han tror morgnarna kommer bli när han väl sover i eget rum? Om han tror att E kommer komma in till på oss när han vaknat och kanske gosa eller om han kommer sysselsätta sig själv med något sattyg? Vilken typ är han liksom? Han tittade menande på E och sa "det där får du ju räkna ut själv vad jag tror"  :)

Igår var vi ute i skogen hela dagen med Jonas, Malin & Ida. Åkte tidig förmiddag & var inte hemma förrän sex. Det var hur mysigt som helst, även om jag önskade lite att vädret skulle bjuda på lite mer sol. Vi la viltspår till hundarna, jag kastade lite apporter och tränade en hel del passivitet. Grillat, fika, hundträning och en fin promenad längs Sörsjön hann vi med. Fler dagar borde vara som igår.. Visserligen ser mina dagar ganska ofta ut så, men det är ju lite av en illusion. När jag börjar jobba igen i augusti kommer jag ju aldrig ha så här mycket tid att lägga på må bra-aktiviteter...Fler barn kanske? ;)

...

På tal om någonting helt annat. Järntabletter. Vilket skit, min mage kraschar totalt varenda gång. Jag äter inte ens varannan dag utan typ var tredje/fjärde, vilket resulterar i katastrof var fjärde/femte dag ungefär. Det finns ju snällare tabletter så klart. Men då ska man komma ihåg att köpa hem det. Och just att komma ihåg saker, det är inte min starka sida alla gånger.

Vet ni förresten att i år har jag varit blodgivare i tolv år! Jisses, vad åren går. Egentligen är det tretton år sen jag blev givare, men jag pausade ju under graviditeten så det blir 12. Och just nu är blodbristen ganska extrem, så du som funderat på att gå och lämna blod, gör det!

"Ge blod - ge liv" & de örena man får för besväret kan man faktiskt välja att skänka bort (istället för att få en gåva). Det gör jag, till barncancerfonden. Då slår man liksom flera flugor i en smäll och blir troligtvis garanterad en plats i himmelriket när den dagen kommer, tänk på det ;)

Åhh, jag blir så sugen på en ny spårlina & dessa dummysar (eller vad sjutton det heter? Dummys, dummies..) i våriga, glada färger. Som godis. Yummy!

Hur mycket hundsaker kan man handla utan att klassas som galen?

Hundskit. Hundskit. Hundskit. Det ligger ta mig tusan överallt. Vad är det för fel på er äckelmänniskor som inte plockar upp?? Har ni inga armar? Då är ni ursäktade. Är ni blinda så är det också okej. Men mig veterligen kryllar det inte av armlösa, blinda hundägare i Finspång även om man kan tro det ibland.

Det finns gratis hundbajspåsar att ta, det finns ganska gott om lådor att kasta skiten i & det tar max en minut. Jag blir gråtfärdig så lata ni är!

Jag tycker att det finns vissa saker som man per automatik blir skyldig till när man skaffar sig en hund. Att plocka upp dess bajs är en av dom. Och ja, jag tycker ni är dåliga hundägare! jag tycker ni är ansvarslösa, lata, äckliga, och fula är ni säkert också! Folk som inte kan plocka upp efter sina hundar borde inte ha hund. Man tar upp, så enkelt är det.

Att glömma påse ibland är mänskligt, att bara ha en påse fast hunden råkar bajsa två gånger kan man inte göra så mycket åt, att inte hitta bajsen i kolmörker är också mänskligt, när hunden springer lös i skogen begär jag inte att man ska gå skallgång efter eventuellt bajs. Men att aldrig ta upp på asfalterade gator, promenadstråk, motionsspår och välklippta gräsmattor eller att alltid "glömma" påse, det är för mig helt obegripligt.

Så, nu har jag fått ur mig det också. Nu kan jag nog sova gott :)