Jag läser på aftonbladet om kvinnan som attackerades av två hundar. Hon var ute och red tillsammans med två andra när hundarna dök upp. De jagade hästarna & när kvinnan till slut hoppar av efter flera kilometer på en skenande häst, går de till attack. De biter, biter och biter. En man som bor i närheten lyckas få bort dom & larma efter hjälp. Kvinnan förs med helikopter till Karolinska med livshotande skador. Det känns som en dålig film.

Jag lider med kvinnan, hennes familj, de två andra ryttarna. Men, jag lider även med hundägaren. Det måste vara fruktansvärt att se de djur man älskar ställa till med sån skada. Hundarna har enligt ägaren aldrig gjort något liknande förut och man får ju hoppas att det är sant. Hur som helst är det otäckt. Stora hundar kan orsaka fruktansvärda skador & hade det inte varit för den man som försökte stoppa dom  så hade de kanske bitit ihjäl kvinnan. Dödat henne. Det känns fortfarande som en dålig film, men det är på riktigt.

...

I mars 2011 fick min bästa väns mamma sin hund dödad av en annan hund. Ihjälbiten. Jag kommer aldrig glömma synen när vi klev in hos veterinären. Ett litet blodigt knyte, med bitsår överallt, blod överallt och krossad käke. Bilden etsade sig fast på min näthinna & i flera veckor var det den jag såg så fort jag blundade. Han var vaken när vi kom och i hans blick såg jag någonting jag aldrig sett förut. Rädsla, smärta, chock men också ett lugn som är svårt att beskriva. Jag bröt ihop. Det var bara dagar efter att min älskade schäfertik fått somna in & sorgen efter henne satt alldeles färsk på utsidan. Jag minns att jag blev så lättad när veterinären sa att det såg värre ut än det var. Han skulle få lite värme och smärtstillande för att komma ur chocken och sen skulle de laga honom. De skulle laga honom.

Dagen efter ringer telefonen. Vi får förklarat för oss att han hade stora inre blödningar från levern och under natten hade fått kramper. Det visade sig att hjärnbalken var trasig efter att han blivit kraftigt skakad av den andra hunden. Det fanns ingenting man kunde göra och när de ringde med beskedet hade han redan varit död i flera timmar.

Jag hoppas att jag aldrig kommer behöva vara med om något liknande igen.

...

Som hundägare har man strikt hundägaransvar. Det innebär att man har ansvar över allt ens hund gör, även om någon annan är ute med den. Därför kan jag inte låta bli att höja på ögonbrynen ibland när jag ser ganska små barn promenera själva med en hund. Oftast modell mindre men ändå. Klart att deras hundar är snälla, annars skulle ju aldrig föräldrarna släppa ut dom med den.

Men, jag tror att hundarna som jagade & nästan bet ihjäl den ridande kvinnan också var snälla. Jag tror att det var någonting som gick fel, som triggade hundarna till att bli det de en gång var, rovdjur. I det här fallet avlivar ägaren hundarna, för vad ska han göra? Skadan är ju redan skedd och oavsett hur många gånger han säger till sitt försvar att han aldrig hade kunnat ana att något sådant skulle ske, så kommer människor döma honom. Tycka att han är en dålig hundägare, tycka att han inte borde släppt hundarna lösa, tycka att han inte ska ha hund. Jag känner inte honom, han kanske är en olämplig hundägare?

Om min hund gjorde något fel, är jag också en olämplig hundägare då? Jag som gör allt för min hund? Jag som tar så mycket ansvar jag bara kan, som stimulerar, motionerar, älskar, har min hund under uppsikt, bedömer risker, kalkylerar och analyserar? Är otur samma sak som dåligt ansvar?

Jag litar på min hund men inte till hundra procent. Kan man någonsin lita på någonting till hundra procent? Vara riktigt säker på att ingenting går fel? Att ingenting slår slint? Någonstans i bakhuvudet har jag ju vettet att inse att en hund är en hund. En levande varelse som jag visserligen i mångt och mycket kan styra, men det är ju ingen robot. Man kan inte programmera den enligt en beskrivning och lita på att det fungerar i alla lägen oavsett retningar som hunden utsätts för.

Det enda man kan göra är att göra så gott man kan & hoppas på att man aldrig kommer behöva stå där med folks dömande blickar stickande i ryggen medan man stammar fram något slags försvar som innefattar orden -"jag hade aldrig kunnat ana..."

 

Suz

17 april 2012 11:35

Skitbra skrivet.
Och nej det finns inga garantier för att det aldrig händer en olycka hur bra ens hund än är.
Min gamla blandistik var världens bästa hund. Hon kunde vara lös i alla lägen och lyssnade alltid. Men en dag när vi glömde av oss så nafsade hon efter Melvin. Han var på hennes mat och hon var gammal och tålamodet inte lika bra som förut. Vårt fel inte hennes men det blev en påminnelse om att alltid ha koll.

Vår Da vinci är underbart snäll. Barnen kan hoppa på honom om de vill(fast de får inte) men ändå har vi koll.

Vad gäller barn och hundar är vi ganska hårda. Hundarna är vårt ansvar och barnen får inte uppfostra överhuvudtaget. Jag skulle heller aldrig släppa ut dem ensamma med hundarna. Oavsett storlek på hunden.
Det kan gå så fel och det kan gå fel otroligt snabbt :-/

http://susenknopp.blogg.se

 

Elina

17 april 2012 16:48

Så fint skrivet! Dock tragiskt att läsa, måste varit ett fruktansvärt scenario!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är en av de dikter som etsat sig fast i mitt huvud & suttit där sen mina tidiga tonår. En av (visserligen många) texter som hjälpt mig genom livet. Kloka ord som fått mig att fundera över saker, styra mitt liv, fatta beslut och agera för min egen...

..som inte passar längre.   Ibland blir jag galen. Så fruktansvärt arg över hur korkade människor det finns. Och ännu argare blir jag när jag inte kan skriva vad jag vill, vräka dynga över tröghuvudet här i bloggen. Självklara saker som glöms bor...

Jepp, nu har jag börjat jobba på "riktigt". Tillbaka på full tid, kul men ganska jobbigt faktiskt. Jag har nog blivit lite förslappad.. Idag har Elias varit hos farmor och röjt runt medan jag var på jobbet. Nu har jag gjort tre dagar av fem och se...

Så känns det faktiskt ganska bra. Elias sken som en liten sol med hela ansiktet inkletat i filmjölk när jag kom och hämtade honom. Han hade sovit över en timme och "läggningen" hade tagit ungefär 20 min, vilket är relativt kort tid. Ibland kan h...

Jag ska inte hämta mitt barn förrän klockan 15. Vet ni hur lång tid 5,5h timmar känns just nu?   Fast jag har fått skingra tankarna en stund, Åsa kom hit med Hero. Vi gick en promenad, åt en glass & släppte hundarna i bruksparken. Nu ska jag tona...