Min blogg är det. Jag har flera gånger funderat på om jag skulle skriva om allt som snurrar i mitt huvud? Men nä.. Därför blir bloggen lite opersonlig och lite tråkig.

Ibland har jag god lust att bara skriva av mig om allt. Saker som jag t.ex stör mig på. Men så hejdar jag mig. Varför blir det så?

Det handlar nog ganska mycket om att jag är ganska sluten, jag vill inte ha folk krälandes i mitt huvud, ta del av mina tankar. Jag diskuterar mer än gärna öga mot öga men så blir det ju inte om man bloggar..

Folk läser kanske, kommenterar eventuellt och jag får liksom ingen ordentlig respons på det jag säger. Inte på samma sätt som om man pratar med någon. Eller så handlar det om att jag stör mig på så mycket att jag inte kan välja ut vad jag ska skriva.. :)

Jag stör mig på människor som lämnar anonyma kommentarer, som inte städar efter sig i gemensamma tvättstugor, hundägare som inte får sina djur rumsrena av ren lathet. Jag blir förbannad på folk som ser ner på andra människor på grund av utseende, religion, sexuell läggning eller etnicitet. Jag vill kräkas på folk som inte har arbetsmoral och folk som tar upp sjukvårdens värdefulla resurser med löjliga förkylningar. Jag stör mig på folk som gaggar om Reinfeldts uttalande utan att ens förstå faktan bakom det (&nej, jag är inte moderat). Jag hatar folk som vill att barn ska kategoriseras och formas till söta prinsessor/tuffa hårdingar utifrån vad de har mellan benen, på djurägare som inte tar sitt ansvar och ger sina djur det liv dom förtjänar. Jag föraktar de människor som är så svaga att de måste mobba andra för att må bra. Jag stör mig på kvinnor som slänger sig med kommentarer som "ja men det är ju såå typiskt karlar, de tror de ska dö av en förkylning" för att i nästa ögonblick beklaga sig över att många män talar nedlåtande om kvinnor. Jag blir arg på folk som inte låter sina barn skita ner sig. Det irriterar mig något fruktansvärt att folk klagar på sina liv, sina arbeten, sina utseenden och sina partners utan att lyfta ett finger för att förändra situationen. Jag vill spy på folk som tror att man ska veta vad de vill/menar utan att de säger det rakt ut, jag har tränat länge men tankeläsning är en svår nöt att knäcka. Jag blir ledsen ända in i själen när jag träffar människor utan förståelse och empati för personer med funktionshinder. Jag stör mig på föräldrar som tar genusdebatten på  f ö r  stort allvar och ska ha rosa overall på Olle till varje pris, bara för att de tror att det är det som det går ut på. Jag blir arg när folk gnäller på att de inte har råd med viktiga saker & orsaken är extremt dåliga prioriteringar, när folk inte törs stå för saker de sagt och folk som vänder kappan efter vinden. Jag blir förbannad på de som medvetet avlar fram blandraser och de som "räddar" hundar från utlandet när vi har en hel hög som borde räddas i Sverige. Jag gillar inte folk som bär päls, överkonsumerar eller har noll kretsloppstänkande. Jag stör mig på folk som är för lata eller för tröga för att sätta sig in i tvivelaktiga partiers åsikter & bara hänger med för att det var någonting som lät bra, på folk som tror att det bara finns nackdelar med invandring och folk som är trångsynta i största allmänhet. Ja, listan kan nog göras ganska lång..

Och finns det då ingenting jag tycker om? Som jag gillar, blir glad av eller som värmer mitt hårda hjärta? Jorå, men det får bli en annan gång..

 

Emma! :)

14 februari 2012 15:23

Du har helt rätt!!! Jag kan också känna sådär!! Du formelerar väldigt bra! ;D följ gärna min blogg också! ;) www.knasigbrud.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är en av de dikter som etsat sig fast i mitt huvud & suttit där sen mina tidiga tonår. En av (visserligen många) texter som hjälpt mig genom livet. Kloka ord som fått mig att fundera över saker, styra mitt liv, fatta beslut och agera för min egen...

..som inte passar längre.   Ibland blir jag galen. Så fruktansvärt arg över hur korkade människor det finns. Och ännu argare blir jag när jag inte kan skriva vad jag vill, vräka dynga över tröghuvudet här i bloggen. Självklara saker som glöms bor...

Jepp, nu har jag börjat jobba på "riktigt". Tillbaka på full tid, kul men ganska jobbigt faktiskt. Jag har nog blivit lite förslappad.. Idag har Elias varit hos farmor och röjt runt medan jag var på jobbet. Nu har jag gjort tre dagar av fem och se...

Så känns det faktiskt ganska bra. Elias sken som en liten sol med hela ansiktet inkletat i filmjölk när jag kom och hämtade honom. Han hade sovit över en timme och "läggningen" hade tagit ungefär 20 min, vilket är relativt kort tid. Ibland kan h...

Jag ska inte hämta mitt barn förrän klockan 15. Vet ni hur lång tid 5,5h timmar känns just nu?   Fast jag har fått skingra tankarna en stund, Åsa kom hit med Hero. Vi gick en promenad, åt en glass & släppte hundarna i bruksparken. Nu ska jag tona...