En blogg är ju som en dagbok litegrann. Man skriver ner sina tankar och försöker förmedla sina känslor. Man kanske är arg och behöver ösa ur sig, eller kär. Eller glad. Skillnaden verkar vara att man gärna vill att någon annan ska läsa, gärna kommentera och bekräfta en i det man skrivit. En dagbok låser man och gömmer undan.

Men vart drar man gränsen för vad som är okej att skriva i sin blogg? Nu syftar jag uteslutande på öppna bloggar, som alla kan läsa. Jag har haft den här diskussionen ibland med vänner. Och ja, alla har vi olika gränser. Det som är för privat för mig är inte det för dig. För min del får folk gärna skriva hur privat som helst om sig själva. Däremot händer det att jag hoppar till och sätter kaffet i halsen när jag läser snaskiga detaljer eller rena, rama elakheter folk skrivit om någon annan.

I en del av de bloggar av följer skriver folk öppet och ogenerat om sina respektive till exempel. Den enda tanke som flyger genom mitt huvud är "men vad tycker personen ifråga om att bli uthängd i den här bloggen?" Jag själv skulle ju inte jubla direkt om Danne hade en blogg och målade ut mina dåliga sidor där, klagade på vårt sexliv eller la ut bilder på hur ful jag faktiskt är när jag vaknar.

Och nu råkar vi ha en bra relation och han tycker jag är snygg på mornarna också, säger han iallafall. Vi kompletterar varandra, respekterar varandra och mår bra med varandra. Men så klart tycker vi olika ibland, allt är inte rosenskimrande alla dagar och nog har jag tyckt någon enstaka gång att han varit lite skitstövlig. Men inte sjutton skulle jag sätta mig vid datorn i ett upprört sinnestillstånd och skriva någon dynga om honom, som han troligtvis skulle bli sårad av, och som jag förmodligen skulle ångra ganska snabbt. Varför gör man så? (Den undran gäller för övrigt också statusuppdateringar på fb i stil med "jag blir sååå trött på X, hen fattar ingenting och städar/diskar/pippar gör hen aldrig heller bla bla blaaa")

Tro man att det ska rädda en dålig relation? Att ens respektive ska läsa, vara förstående och ändra på sig? Hoppas man på att få medlidande? Eller träffa nya bekantskaper med liknande karlslokar/gnällfi**or som man kan älta tillsammans med?

Att pränta ner sina tankar kan vara bra i många lägen. Jag tycker absolut man ska skriva ur sig om det får en att må bättre. Men varför inte pröva ett privat mail till den det berör? Eller ett låst dokument på sina egna dator? Varför inte en dagbok, låst och undangömd?

 

Malin

21 januari 2012 22:21

Åå, det där funderar jag massor på, hur öppen ska man va? Och hur göra med bilder? Speciellt med barn, vem säger att Amanda vill figurera på internet med både nams och bild sen???

http://malingoo.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är en av de dikter som etsat sig fast i mitt huvud & suttit där sen mina tidiga tonår. En av (visserligen många) texter som hjälpt mig genom livet. Kloka ord som fått mig att fundera över saker, styra mitt liv, fatta beslut och agera för min egen...

..som inte passar längre.   Ibland blir jag galen. Så fruktansvärt arg över hur korkade människor det finns. Och ännu argare blir jag när jag inte kan skriva vad jag vill, vräka dynga över tröghuvudet här i bloggen. Självklara saker som glöms bor...

Jepp, nu har jag börjat jobba på "riktigt". Tillbaka på full tid, kul men ganska jobbigt faktiskt. Jag har nog blivit lite förslappad.. Idag har Elias varit hos farmor och röjt runt medan jag var på jobbet. Nu har jag gjort tre dagar av fem och se...

Så känns det faktiskt ganska bra. Elias sken som en liten sol med hela ansiktet inkletat i filmjölk när jag kom och hämtade honom. Han hade sovit över en timme och "läggningen" hade tagit ungefär 20 min, vilket är relativt kort tid. Ibland kan h...

Jag ska inte hämta mitt barn förrän klockan 15. Vet ni hur lång tid 5,5h timmar känns just nu?   Fast jag har fått skingra tankarna en stund, Åsa kom hit med Hero. Vi gick en promenad, åt en glass & släppte hundarna i bruksparken. Nu ska jag tona...